I/2015

 Iltalehti

Idag är det 182 dagar kvar för mig, och exakt 0 dagar kvar för en bekant som jag träffade på lägret i augusti, och som rycker in i karelska brigaden idag. Spenandee!

Läser en hel del finska bloggar, och tyckte det här var bra skrivet;

"Ulkona on kylmä, sataa räntää ja maa on ihan märkä. Kaikki vaatteet kastuu räntäsateen takia, vesi on kenttäpullossa jääkylmää ja ainoa ruoka mitä löytyy on kuiva näkkäri. Tetsausta takana koko päivä, mutta tiedät ettei nukkumista ole edessä kovinkaan paljoa, koska yöllä vartiovuoroja on yhteensä 6h. Viimein kun pääset kömpimään telttaan, se ei ole kerinnyt lämmetä, koska kamiina laitettiin juuri päälle. Otat litimärät vaatteet pois ja tiedät ettei ne kerkeä kuivumaan muutaman tunnin aikana, mutta toivot, että kumisaappaat kerkeäisivät edes hieman lämmetä ennen kuin tarvii taas nousta, Otat makuupussin esille ja huomaat, että sekin on aivan kostea ja kylmä. Täriset kylmästä makuupussin sisällä, laitat silmät kiinni ja voit vain toivoa, että saisit unen päästä kiinni mahdollisimman äkkiä. Tälläistä vielä seuraavat 4 yötä ja sitten leiri olisi ohi.

Mun leirit on ohi. Ja sillä aikaa kun koette tuota yllä olevaa ihanuutta, juon itse lämmintä kaakaota ja syön hyvää ruokaa, kömmin pehmeään sänkyyn lämpimän peiton alle nukkumaan tietäen ettei ole aamulla herätystä. Mutta suotakoon tämä, koska oon ite kärsiny leirini ja kokenu tuon kaiken ;). Ei intissä oikeasti ole aina niin kamalaa.

Mutta muistakaa: se on 347 vrk ennen kuin toisin määrätään. 

AAMUJA kaikille maanantaina palveluksensa aloittaville tuleville alokkaille!"
Källa: Tuntemattomalla tiellä

187

187 dagar kvar. Om en vecka eller så rycker I/15 in, och efter det är det min kontingents tur, efter ett halvår ungefär. Hjelp. Jag missade helt STJ 200, och vad gäller träningen så har jag inte hållit nån kuri på mig alls. De senaste snart två månaderna har gått åt till studier och en sjuhelvetes förälskelse, och även om jag mått bra och hittat livsbalans så är min träning inte ens i närheten av var jag hade hoppats på att den skulle vara vid den här tiden...

Jag fick videon som gjordes på kursen jag var på också. Den kom som två DVD-skivor, och jag syns på en par ställen, som tur inte mer än så :) Jag syns i början lite, och sen kan man hitta mig i leden då vi marscherar, om man vet var man ska söka. Videon är på över en timme, och på ett ställe under andra halvan står min grupp och pratar, och där syns jag lite...

(Screenshot från filmen)

Kanske man borde säga nåt om det gångna året också...
Förändringar är väl nog det ord som sammanfattar det bäst. Eller kanske acceptans. Kämpaglöd. Ångest och/eller tårar har nog också varit ett återkommande tema. Vänner. Kärlek. Hem.
Må det kommande året bära med sig lika mycket nya erfarenheter, och låt mig orka ända fram, och igenom :)

STJ närmar sig 1XX

Hummm, long time, no write. Such lazyness, many studies. Wow.

Nåjåå, det var väl aldrig meningen att det här skulle vara en vardagsblogg heller, och det har inte hänt särdeles mycket militär-relaterat i mitt liv. Jag har gått och skaffat mig dålig korsrygg, så träningen (och jag) har lidit en del, och filmen från kursen jag var på borde vara klar och ploppa ner i min postlåda snart. Dessutom ska jag intervjua en tjej som deltog i kursen samtidigt med mig för unis studenttidning, det ska bli en rolig artikel att skriva..!

Sedan har jag börjat tänka sånadär "Jamen, vill jag nu ändå..?"-tankar... Det är ju nog en himla lång tid. Och plötsligt finns det åter saker och människor i min vardag som jag egentligen inte skulle vilja vara så länge utan. Men ännu har jag ju 200 dagar på mig före dagen D infinner sig, och jag hinner tänka många tankar före det.

Tvåfyranoll, och en bild

Bilderna droppar nu fortfarande in i mailen...

240 idag. Min veckokam börjar se skabbig ut. 34 veckor och 2 dagar. En himla lång tid egentligen. Men då jag tänker på hur länge det är sen K ryckte in, och han ändå "bara" varit inne 5 månader, så är det ju nog en helsikes lång tid man är inne, sist och slutligen.

Sen kommer jag att figurera i Svensk Ungdoms tidning i början av nästa månad också, med en intervju om den kommande tjänstgöringstiden, men jag meddelar säkert då det finns nåt mer att säga om det :)

244 dagar av väntan, och lite bilder

Dagarna tickar nu neråt. Sakta, sakta. Jag har inte så mycket nytt att rapportera. Träningen går nu lite framåt då stressen lagt sig lite, och måendet ordnat upp sig. Jag borde ta och testa hur det ligger till med coopern och de andra resultaten, medan det fortfarande är bar mark... kanske i helgen, om det inte hinner frysa till före det.

Sen fick vi ännu mera foton på mailen. De kom i powerpointformat (...), och färdigt editerade (OCH MED PRATBUBBLOR...) så jag har klippt ut dem där jag fanns med. Enjoy :)

Jag närmast bild, näst längst bak. Vi övar sluten ordning, eller nåt.

Jag ungefär i mitten i bakre raden. Har var det kanske handtecken?

Jag i mitten mellan damerna i blått. Vi skulle sätta upp tält, om jag minns rätt.

En par nöjda skyttar :) Jag med mycket omilitärisk hållning.

THE WAIT

ÅH, vad jag plötsligt fick himo att bara fara NUuuuuu... efter att inte ha tänkt på det ordentligt under en längre tid. Tänk, för ett år sedan satt jag och läste igenom Aamukampas forum ännu, och funderade på anmälningsblanketten... Nu funderar jag på allt jag ska ha med mig... fast det är över ett halvår kvar än... :P

I/15 har bara 80 dagar kvar tills de rycker in. Kanske jag kan börja räkna med dem ett tag, så tiden går snabbare? Något säger mig att jag kommer vara helt tillräckligt upptagen med kandskrivande under vintern för att orka tänka på det då...

Veckokammen

Det finns inte så mycket att säga just nu. Dagarna går, och för stunden ligger jag på 264 dagar kvar. En vecka för varje kam-tagg. Det är lite si som så med träningsorken emellanåt, men man kan ju inte alltid vara på topp.