15 days in

Emellanåt har jag väldigt svårt att internalisera (det heter knappast så på svenska, men här är jag mindre brydd) att jag är i milin. Att jag tjänstgör i den finska armen. Det känns som en främmande tanke trots att jag bevisligen är här. Och nu har redan mer än en tredjedel av g-perioden gått. Fatta det!

Emellanåt fattar jag det mer. Som idag, då vi satt och vilade vid skjutbanan och väntade på vår tur, med hörselskydd på. Jag hörde bara min egen puls, såg den gråa, regntunga himlen över mig, och just då kände jag precis var jag var. En lite motsvarande känsla kom över mig första gången vi gick hem från g-skogen och jag gick andra, direkt efter fru undersergeant. Då kändes det verkligt, men som nån annans verklighet. Jag kom att tänka på den där bokserien om de australiensiska ungdomarna som blir gerillakrigare. Den borde jag läsa om...

Imorgon kommer aspiranterna tillbaka från RUK:in, och den enda kvinnliga aspiranten kommer bli vår nya stugförman. Det ska bli lite spännande, det lär väl bli ännu mer noggranna städningsrundor och sånt nu. Nå, det ser vi väl sedan.
Idag sade en plutonkamrat att han fortfarande har svårt att förstå vad jag gör här frivilligt. Jag svarade att jag inte är helt säker på det själv heller. Och nog tänker jag ju.

Idag, under morgonens stridsövningar, var jag rätt säker på att jag skulle vara hemma före helgen. Igår ville jag ännu sikta på RUK:in och ATU. Just nu vill jag åtminstone avvakta tills 45 dagar gått. Med andra ord velar jag nåt enormt. Visst har jag ju det bra här, men det har jag hemma också, och där får jag själv bestämma vad jag vill svettas över, när, i vilka kläder, och till ljudet av vems ropande. Därutöver har jag insett att jag vore rätt värdelös i en riktig krigssituation - en börda. Jag tror mina handgranater idag flög kanske 10 meter. Meeen å andra sidan, den riktiga situationen ska väl inte användas som svepskäl...

Nåja. Förhoppningsvis hinner jag tänka i helgen. Tänka och krama vänner och känna efter.

Intryck efter två veckor

Jepp, jag överbloggar i brist på annat att göra. Herr pojkvän har åkt hem till Jeppo och jag har ännu 2 ½ timme tid att döda före bussen startar. Eftersom jag inte hunnit skriva något övergripligt inlägg kring vad jag riktigt sysslat med de senaste två veckorna kan jag lika gärna göra det nu!

Vår dagsrutin:

• 0600 Pionjärkompaniet väckning! Alla stiger upp, byter till tjänstekläder, bäddar sängar. Sedan får vi tidskrav till städningen, och städar. Efter det har vi oftast en liten stund på oss att typ borsta tänder och fixa sånt före frukosten
• 0720 Frukost! Hittills har det varit nån gröt med tillbehör samt bröd, och kaffe om man hinner med sånt.
• Morgonens program varierar enligt dag - två gånger har vi varit till skjutbanan, nån gång är det lektioner om något (orientering, medborgaransvar, hälsningar...), sen har vi haft läkarbesök och sånt också.
• 12.15 ungefär vankas det lunch. Till lunchen får vi nästan alltid efterrätt, vilket känns jättelyxigt! Numera, då man börjat lära känna åtminstone pojkarna i den egna plutonen, är måltiderna lite mera sociala också.
• Eftermiddagen varierar på samma vis som förmiddagen. Vi har bl.a. sprungit coopertest, haft framryckningsövningar, bytt utrustning, haft egenvård och vapenvård, och lästjänst. 
• Stugorna städas pånytt före middagen, dvs. kring eller före 17.00. Den rutinen flyter rätt bra nu, den skulle dock flyta än bättre om bara enhetens pojkar skulle lära sig att Inte sätta smutsiga städtrasor i högen med rena...
• 17.15 (ish?) middag. Jag äter för övrigt som en häst hela tiden, jag är inte alls van vid att äta såhär mycket, men ändå är jag oftast vrålhungrig vid nästa måltid, så jag verkar ju inte äta för mycket i alla fall?
• Kvällsfritid påbörjas oftast där kring 19, jag tror det kommer börja bli tidigare så småningom, men vi har haft ganska hektiskt schema hittills. På kvällsfritiden degar vi oftast i egna stugan, ringer vänner o andra kära, duschar, pratar skit, och går eventuellt till soldathemmet för att dricka kaffe, äta munk och köpa godis :) Om man vill får man också gå på frivillig kvällsbit, och det är oftast rätt god mat, så jag har hittills gått de flesta gånger. Mera om maten nån annan gång!
• 21.30 Styrkegranskning, dvs. anmälan om hur många som är på plats.
• 22.00 Tystnad påbörjas. Med andra ord ska det vara tyst mellan 22 och 23, och jag har hittills alltid somnat under den tysta timmen.

Förutom de fasta rutinerna har vi då alltså varit på läkarbesök (Yay, jag har fortfarande a-papper och SA betalar alla mina mediciner och mina tjänsteglasögon!) och optikerbesök, bytt kläder så att man har kläder som passar någorlunda, haft SSS-granskning två gånger, lärt oss att hälsa inomhus och utomhus och därmed fått börja gå själva på kvällsfritid, haft skjutövningar två gånger (Hittills är jag nöjd, 77 p/100 p den gång det mätts), sprungit coopertest (Helt nöjd där med, strax under 2500), sprungit första dp-länken, marscherat lite med vapen och stridsväst (varmt!), tetsat mig blå om knäna, genomfört IQ-test, blankat mina skaftkängor x antal gånger, åkt fram och tillbaka till Syndalen med rasi/masi (jag vet inte vilka fordon som är vilka...) och... ja, nå, väntat en massa.

Nu inkommande vecka lär enligt schemat vara lite lättare; vi har mer teori än fysisk fostran, även om det står muskelkonditionstest på schemat imorgon. Det ryktas också på mulliradion att aspiranterna kommer den här veckan, och vi får den enda kvinnliga aspiranten till vår stuga, så åtminstone undertecknad är lite spretig i kanterna inför det. Men vi får se hur det går, en dag i taget!

Första loman

Nåja. Det här med uppdaterandet av bloggen har hamnat i skymundan sedan det hela satt igång, av förklarliga skäl. Under vardagskvällarnas fritid vill jag inte riktigt alltid ligga och författa, och här under riktiga ledigheten har jag nog bättre saker för mig... Nu har jag dock en femton minuter på mig förrän jag ska iväg på kaffe, så jag ska ventilera lite tankar!

Vår första helgpermission blev en förlängd sådan. eftersom vi fick (hamnade att) ta ut vår första brigad-HL idag måndag, och behöver därmed vara på plats först ikväll 23.59, med speciella pampasrättigheter gällande tiden. Bussresan upp gick bra, jag och P satt och pratade skit, och sen mötte H mig vid busstation. Lördagen gick åt att sova länge, se på film och äta godis, samt bada bastu och skippa en utegångskväll. Jag hade tänkt fara ut och dansa, men då det var dags att bege sig hade jag somnat på Z's säng av ren utmattning, och jag skjutsades istället hem till min säng. I går på söndagen sov vi ännu längre (vaknade 11.30...), degade en massa, lagade mat och skippade kvällens planer på sommarteater. Istället såg vi mera film, jag läste en massa, och fixade med byråkrati. Skönt så. Nu idag ska jag träffa en kollega, och sedan Z för kaffe, samt besöka apoteket och skaffa lite stuff jag behöver.

Jag har njutit av att få sova länge, äta långsamt, och äta vad jag vill! I lördags hungrade jag efter getostsallad så vi åt ute, sen till kvällen vankades det takeawaysushi, och igår till lunch gjorde vi hemlagade halloumiburgare, av vilka det blev rester som jag ska äta före bussen avgår ikväll. Om Nom. Nog gick ju helgen fort, och då var det här ändå en en dag längre permission än vanligt. Nå, bara 4 dagar tjänst till nästa loma, och den tror jag kommer tillbringas i hemhemtrakterna, för alla lär vara så upptagna i Vasa nästa helg.

Om jag hinner och orkar ska jag skriva lite om de gångna två veckorna ännu ikväll, men jag lovar inget :)

Hälsningar från kasernen

Tjohej :) ikväll fick vi första riktiga kvällsfritiden, så jag ska väl skriva en par rader åtminstone. Mer än så orkar jag nog inte via telefon, kan kanske skriva mer hemifrån sedan...

Nå. Man finner mig numera på Pionjärkompaniet, i stuga Vasa, tillsammans med 4 andra kvinnliga rekryter och en kvinnlig undersergeant. Vi kommer dock bli en person färre imorgon eller till helgen, då en tjej åker hem. De andra i stugan är trevliga och det verkar också finnas en hel del trevliga män på plats. Även om nu måånga är väldigt unga och "acting their age" :P Men jo, nu på fjärde dagen vågar folk tala lite mer med en också.

Hittills har vi haft mycket grundläggande skolningar, ätit helt jävla massa (vi äter hela tiden!), städat ganska sabla mycket, och nu idag har vi börjat få utöva sluten ordning, gå i takt, jäpittää, och hälsa på överordnade. Det var för att vi besökt sjukis idag. Före det skulle vi tydligen ha dött om vi t.ex. stått i grundställning ;) Men jo, sådär riktigt superstrikt är det nog inte, iom. att vi inte behöver ha nån pinkkapunkkagranskning ens... Men i vår stuga viker de flesta iaf, för att det känns som man missar något annars :P Det är ju en sån där grej som man hört alla karar tala om. Men vi, vi hann vika EN före enhetschefen meddelade att pionkken inte viker punkkor längre. Hmpf. Samma med att dejouren checkar gradbeteckningar. Nope. Not here. och jag som så gärna skulle!

Nåja. Vi slipper hem om en dryg vecka (andra helgen), och då blir det brigad-HL på måndan, så jag hinner t.o.m. vara hemma en par dagar innan man ska tillbaka..!