129 dagar - what the actual fuck?!

Herregud, jag insåg just att det snart bara är 100 dagar tills jag rycker in o_O Det blir liksom mer och mer verkligt. Jag kan inte åka på det och det lajvet, för jag rycker in veckan före, jag fick påminna min förman om vilka datum jag önskar få semester i och med att jag helst vill ta ut den före jag rycker in, och det har kommit upp i diskussioner angående läkemedel och what not.

Här i veckan fick jag äntligen tagit tag i dethär "varför kan jag inte göra armhävningar?!" då syster agerade liter PT åt mig på gymmet och kollade min teknik och gav tips på övningar. Tydligen har jag inga större fel i tekniken förutom att jag kunde spänna magen mera (vart har min pilatesträning försvunnit under vintern?), utan det är främst muskelstyrkan som saknas. Bröst, biceps och triceps. Alla de muskler jag har som svagast... samt axlar. Nå, jag vet vad jag kan fokusera på om inte annat.

Sen har jag också tagit itu med "lära mig äta havregrynsgröt", och det var ett snabbt projekt ;) Åtminstone tillsammans med banan var det till och med riktigt nami, men bara som sådan kan det nog krävas lite tillvänjning.

Till sist: PV har nyligen gjort en ny video kring kvinnor i leden, kika gärna!

145 dagar. Träning och Funderingar.

Dagarna rinner iväg.

Fast jag nu inte kan påstå att jag tränar så flitigt som jag tänkt att jag skulle, så har jag i alla fall nån typ av rutin på gång. Varje vecka kommer jag mig åtminstone 2 gånger till gymmet för att lyfta skrot, vilket med tanke på mitt studie- och arbetsfyllda schema ändå är något av en prestation. Framsteg ser jag åtminstone på armarna, i bröstmusklerna och i låren - låren är det enda jag håller ordentlig koll på, och idag tog jag för första gången 100 kg i benpress (ish 3x12). Inte för att jag vet om det är något att skryta med, haha, kan hända det är en fjärt i sahara för såna som tränar på riktigt, men jag jämför ju mig bara med mig själv, och så tungt har jag aldrig benpressat förr, så hurra! Sen kan jag ödmjukt vara glad över att jag idag för första gången lyckades göra en skaplig chest fly med... var det nu 28 kg, då jag första gången just och just fick ihop armarna med 14 ^^ Sen glömmer vi att maskinen oftast är inställd på typ 4 gånger det då jag sätter mig vid den... ;) MY journey! Så det så!

Idag fick jag ett mail från en professor om en tolkningspraktiksmöjlighet på Trafik o Miljöcentralen här i Vasa. Översättningspraktik till svenska, betald sådan. Maj till augusti... :/ FAN vad det skulle vara perfekt för mig! Översätta miljötexter till svenska. Jag mailade redan o frågade hur exakt tiden är angiven, och det var nog ganska exakt... jag överväger att söka i alla fall, men sen har jag inbokad en resa där mitt i också... Äh, nog kommer det ju säkert fler språkmöjligheter i mitt liv. Inte stressa.

Nästa veckas utmaning: Försöka lära sig att äta havregrynsgröt inför milin.

I/2015

 Iltalehti

Idag är det 182 dagar kvar för mig, och exakt 0 dagar kvar för en bekant som jag träffade på lägret i augusti, och som rycker in i karelska brigaden idag. Spenandee!

Läser en hel del finska bloggar, och tyckte det här var bra skrivet;

"Ulkona on kylmä, sataa räntää ja maa on ihan märkä. Kaikki vaatteet kastuu räntäsateen takia, vesi on kenttäpullossa jääkylmää ja ainoa ruoka mitä löytyy on kuiva näkkäri. Tetsausta takana koko päivä, mutta tiedät ettei nukkumista ole edessä kovinkaan paljoa, koska yöllä vartiovuoroja on yhteensä 6h. Viimein kun pääset kömpimään telttaan, se ei ole kerinnyt lämmetä, koska kamiina laitettiin juuri päälle. Otat litimärät vaatteet pois ja tiedät ettei ne kerkeä kuivumaan muutaman tunnin aikana, mutta toivot, että kumisaappaat kerkeäisivät edes hieman lämmetä ennen kuin tarvii taas nousta, Otat makuupussin esille ja huomaat, että sekin on aivan kostea ja kylmä. Täriset kylmästä makuupussin sisällä, laitat silmät kiinni ja voit vain toivoa, että saisit unen päästä kiinni mahdollisimman äkkiä. Tälläistä vielä seuraavat 4 yötä ja sitten leiri olisi ohi.

Mun leirit on ohi. Ja sillä aikaa kun koette tuota yllä olevaa ihanuutta, juon itse lämmintä kaakaota ja syön hyvää ruokaa, kömmin pehmeään sänkyyn lämpimän peiton alle nukkumaan tietäen ettei ole aamulla herätystä. Mutta suotakoon tämä, koska oon ite kärsiny leirini ja kokenu tuon kaiken ;). Ei intissä oikeasti ole aina niin kamalaa.

Mutta muistakaa: se on 347 vrk ennen kuin toisin määrätään. 

AAMUJA kaikille maanantaina palveluksensa aloittaville tuleville alokkaille!"
Källa: Tuntemattomalla tiellä

187

187 dagar kvar. Om en vecka eller så rycker I/15 in, och efter det är det min kontingents tur, efter ett halvår ungefär. Hjelp. Jag missade helt STJ 200, och vad gäller träningen så har jag inte hållit nån kuri på mig alls. De senaste snart två månaderna har gått åt till studier och en sjuhelvetes förälskelse, och även om jag mått bra och hittat livsbalans så är min träning inte ens i närheten av var jag hade hoppats på att den skulle vara vid den här tiden...

Jag fick videon som gjordes på kursen jag var på också. Den kom som två DVD-skivor, och jag syns på en par ställen, som tur inte mer än så :) Jag syns i början lite, och sen kan man hitta mig i leden då vi marscherar, om man vet var man ska söka. Videon är på över en timme, och på ett ställe under andra halvan står min grupp och pratar, och där syns jag lite...

(Screenshot från filmen)

Kanske man borde säga nåt om det gångna året också...
Förändringar är väl nog det ord som sammanfattar det bäst. Eller kanske acceptans. Kämpaglöd. Ångest och/eller tårar har nog också varit ett återkommande tema. Vänner. Kärlek. Hem.
Må det kommande året bära med sig lika mycket nya erfarenheter, och låt mig orka ända fram, och igenom :)

STJ närmar sig 1XX

Hummm, long time, no write. Such lazyness, many studies. Wow.

Nåjåå, det var väl aldrig meningen att det här skulle vara en vardagsblogg heller, och det har inte hänt särdeles mycket militär-relaterat i mitt liv. Jag har gått och skaffat mig dålig korsrygg, så träningen (och jag) har lidit en del, och filmen från kursen jag var på borde vara klar och ploppa ner i min postlåda snart. Dessutom ska jag intervjua en tjej som deltog i kursen samtidigt med mig för unis studenttidning, det ska bli en rolig artikel att skriva..!

Sedan har jag börjat tänka sånadär "Jamen, vill jag nu ändå..?"-tankar... Det är ju nog en himla lång tid. Och plötsligt finns det åter saker och människor i min vardag som jag egentligen inte skulle vilja vara så länge utan. Men ännu har jag ju 200 dagar på mig före dagen D infinner sig, och jag hinner tänka många tankar före det.

Tvåfyranoll, och en bild

Bilderna droppar nu fortfarande in i mailen...

240 idag. Min veckokam börjar se skabbig ut. 34 veckor och 2 dagar. En himla lång tid egentligen. Men då jag tänker på hur länge det är sen K ryckte in, och han ändå "bara" varit inne 5 månader, så är det ju nog en helsikes lång tid man är inne, sist och slutligen.

Sen kommer jag att figurera i Svensk Ungdoms tidning i början av nästa månad också, med en intervju om den kommande tjänstgöringstiden, men jag meddelar säkert då det finns nåt mer att säga om det :)

244 dagar av väntan, och lite bilder

Dagarna tickar nu neråt. Sakta, sakta. Jag har inte så mycket nytt att rapportera. Träningen går nu lite framåt då stressen lagt sig lite, och måendet ordnat upp sig. Jag borde ta och testa hur det ligger till med coopern och de andra resultaten, medan det fortfarande är bar mark... kanske i helgen, om det inte hinner frysa till före det.

Sen fick vi ännu mera foton på mailen. De kom i powerpointformat (...), och färdigt editerade (OCH MED PRATBUBBLOR...) så jag har klippt ut dem där jag fanns med. Enjoy :)

Jag närmast bild, näst längst bak. Vi övar sluten ordning, eller nåt.

Jag ungefär i mitten i bakre raden. Har var det kanske handtecken?

Jag i mitten mellan damerna i blått. Vi skulle sätta upp tält, om jag minns rätt.

En par nöjda skyttar :) Jag med mycket omilitärisk hållning.