ATU-funderingar och allmänt tjafs

Tiden den bara går, och nerverna spritter mer och mer. Jag har börjat plocka de grejer jag vet att jag inte vill hinna tappa bort inom en månad i en skild väska, så på ett vis kan man väl säga att jag redan börjat packa. Där ligger nu mina glasögonrecept, PAM:en, och... inte så mycket mer. Än. Jo, beväringsinfo-häftena.

Jag satt förresten och kikade igenom nämnda häfte för x:e gången här idag, och än en gång fastnade jag för ATU-utbildningen. Det verkar så sjukt intressant, men jag vet inte om fysiken riktigt räcker till, iom. att jag har glasögon, och därtill inte direkt är den starkaste... kniven i lådan... Jag kollade riktigt upp saken på aamukampa, och tydligen är det iaf inte så dumt att kvinnor inte skulle slippa dit. Lagom höga fysiska krav, jo, men månne man nu inte hinner få lite bättre kondis under det första halvåren inne? Det gäller alltså en internationell utbildning på 10 veckor som går på flera språk, och har en massa extra intressant. Nå, får se!

Hade ett bra snack med en vän häromveckan också, där jag inte för sista gången fick frågan varför jag vill göra militärtjänst. Jag funderade lite extra, och gav sedan de många svar jag brukar ge: Skaffa lite skinn på näsan, få skjuta upp vuxenheten ett år, hitta egna gränserna, uppleva något helt annat... Men sen igår tror jag att jag kom på kärnan i det hela: Jag vill inte missa något här i livet. I gymnasiet läste jag 5 språk, lång matte och psykologi, och då harmade jag mig ändå över att jag inte hade tid eller ork nog att läsa fysik, kemi eller hälsokunskap. Nu på universitetet har jag hunnit samla på mig studiepoäng värt 4 års studier på 3 år, för att jag i princip har 5 biämnen. Det finns så mycket intressant här i världen! Och jag vill inte missa något - åtminstone inte chansen att få pröva på det.

Överbloggande & Armbandsur

Jag gick och fixade ett armbandsur åt mig idag - that one thing som folk rekommenderat mig att skaffa. Clas Ohlsson, they said. Nå, råkade hitta en bekant i personalen och fick rekommenderat mig en ganska billig och snygg grej med stoppur, nedräkningsfunktion och bakgrundslampa. Plus att den är vattentät ("10 ATM/100 meter = Vattentät. Klockan klarar bad och simning."). Och så är den snygg!

1 month

En månad, trettio dagar.
Snart kan jag räkna STJ på fingrar och tår. Huvva!

Fick mera post igår, med Ruotuväki och alokasliite 2/15. Hittade också en uppbådsbekant på Facebook, en tjej som ryckte in i vintras och blev chaffis, och som med andra ord kommer vara där ännu ett halvår tillsammans med mig. Yay, bekanta! Och appropå det så insåg jag igår också att jag har en rollspelsbekant i samma kontingent, också påväg till Dragsvik.

Nåja, nog pratat. Iväg till gymmet. Igår var "återhämta sig efter resa"-dag, idag tillbaka i träningens tecken. Och trots att jag ätit som en hungrig hyena under min semesterresa så var vågen relativt nådig. Hurra för det.

Bloggertest

Det här blir första gången jag prövar att blogga från telefonen någonsin. Tänkte ändå att jag måste pröva det före inryckning, och nu då jag är ute i världen och ser mig omkring känns som ett bra tillfälle.

33 dagar kvar nu, om jag kommer ihåg siffran från igår. Jumalauta. Det är en månad. På måndag exakt 4 veckor. Shiet. Vart far dagarna? Snart är jag där. Hjälp. Klarar jag mig? När gråter jag första gången? Räcker kroppen till?

Det blir att sätta in en ordentlig slutspurt med träningen så fort jag är hemma...

FURIOSA

Ibland stöter man på personer, eller karaktärer, i den här världen eller nåm annan,
som bara ger en livskraft. Som ger en hopp om mänskligheten, eller orken att ta ett steg till, eller glädjen att våga göra något nytt. Eller i det här fallet, en hel jävla massa fan anamma.

Oh, Furiosa, du min krigets och ursinnets musa, dig ska jag hålla i tankarna under tunga armédagar.

Hälleduud

46 dagar säger räknaren här på bloggen nu. Himla knäppt. Det är mindre än 50 dagar! Mindre än 7 veckor! Det var ju precis 100?! Hemska saker...

Det har varit enormt trögt med träningen de senaste veckorna, iom. att min hosta inte ville ge med sig. Förra veckan var jag på gymmet EN gång. Däremot har jag hittat en orsak till att mina armhävningar inte funkat - jag har hållit helt fel vinkel i handlederna, på nåt sätt. Då jag bara för skojs skull prövade lite olika nya positioner i olika leder så var jag för första gången såHÄR *håller upp handen* när att göra min första riktiga armhävning :) Så kanske det snart ger med sig.
Fick också nytt personbästa i benpress igen förra veckan, den ena gången jag var på gym - 118 kg. Heja mig! Förutom det så har jag haft som "mål" (med risk för att låta mer ätstörd än jag är) att gå ner två och ett halvt kilo i maj. För att jag inte gillar dehär extra kilona som vintern tog med sig. Och det har i alla fall gått fint, utan några drastiska åtgärder. Då har jag iofsig 10 dagar kvar av maj också, men även 1 kg kvar, och jag utgår ifrån att det löser sig själv ganska bra. Och om inte så har jag hela juni på mig :) Och kanske börjar hostan nu äntligen ge med sig, så jag kommer iväg till gymmet.

För övrigt - jag blev färdig med absolut sista skoluppgiften idag, och fick även betyg för min kand! Hurra för mig!

Sjukstuga

Frustration. Samma vecka som jag skulle inleda mitt nya, peppade träningsschema blir jag sjuk. Inte supermegavoivoivoi, men såpass att jag inte orkar med något, hostar och tycker synd om mig själv. Och Inte Tränar, för det löns nu int direkt i sånthär tillstånd. Gaah!