Tvåveckorstvivel

15 dagar. Om två veckor sitter jag på tåget hem från ett bröllop i Hesa, för att sedan väl hemma packa väskan, flytta katter och få panikattacker över livsval... :P
Riktigt seriöst så börjar jag bli jättenervös, och inte bara på ett bra sätt. Varenda gång min torra hy act:ar up nu så kan jag inte låta bli att tänka på om jag kommer överleva läkargranskningarna. Jag håller på att vänja mig av med mina antidepressiva, dels för att jag inte mår dåligt på det viset mer, och delvis för att jag inte skulle vilja behöva säga att jag går på psykofarmaka åt nån på brigaden. Hittills går det bra, men vad händer om det plötsligt inte gör det och jag inte har nåt säkerhetsnät? Och vad sen med maten, vad händer om tankarna kör ihop helt och hållet då jag inte själv kan bestämma vad jag ska äta och när jag ska äta och hur mycket jag ska äta, och allt bara skiter sig? För att inte tala om att jag fortfarande inte har gjort en enda korrekt från-tårna-armhävning i mitt liv, och kollektiv bestraffning inte lär vara ovanligt i det militära. Bläää, då det finns så många saker att oroa sig över. Men nå, det går ju ändå som det går, och rätt som det är kommer jag hem före faneden ändå.

För övrigt har jag äntligen kommit mig för att ladda ner Zombies, run-appen, och det är så jäkla roligt och motiverande! Igår gick jag och H på en kvällspromenad på 50 minuter, och här på förmiddagen spelade jag 2 missions och kom upp i 65 minuter jogg och promenad. Och jag skulle vilja fara ut och gå igen ^^

Insikter

Idag då jag ställde mig i ordning för morgonens bodypump hann jag tänka "Oj vilken bra morgonrutin jag får ifall jag skulle fara på det har passet varje måndag före inryckning". Sedan insåg jag att efter dagens pass är det bara 2 måndagar kvar...

Veckokammens återkomst, denna gång pånyttfödd som morgonkam. Jag fick riva av typ 7 piggar för att komma ner i rätt antal. Så snabbt går veckorna...

STJ 21

Knäppa tanke. 3 veckor. Midsommarhelgen, födelsedagshelgen, och bröllopshelgen, och sen pang på. Gees. Jag kommer SÅ psyche:a upp mig i onödan för det här ännu...

Jag laddade ner en TJ-nedräknare till telefonen häromveckan. Inklusive pokemonfunktion. Vem i helvete kom på att finska militären ska ha med pokemon att göra?! I don't quite get it. Alla på jobbet frågar jämt hur många dagar det är kvar, jag talade lite med en kollega som gjorde militärtjänst i Björneborg för X antal år sedan. Igår var jag också på ett födelsedagskalas där lillebrodern till mannen till födelsedagsbarnet rycker in samtidigt som mig. Jävlar, Österbotten är litet.

Inkommande vecka borde jag ta och testa var jag ligger på cooper och konditionstestet. Orka, hinna, borda...

ATU-funderingar och allmänt tjafs

Tiden den bara går, och nerverna spritter mer och mer. Jag har börjat plocka de grejer jag vet att jag inte vill hinna tappa bort inom en månad i en skild väska, så på ett vis kan man väl säga att jag redan börjat packa. Där ligger nu mina glasögonrecept, PAM:en, och... inte så mycket mer. Än. Jo, beväringsinfo-häftena.

Jag satt förresten och kikade igenom nämnda häfte för x:e gången här idag, och än en gång fastnade jag för ATU-utbildningen. Det verkar så sjukt intressant, men jag vet inte om fysiken riktigt räcker till, iom. att jag har glasögon, och därtill inte direkt är den starkaste... kniven i lådan... Jag kollade riktigt upp saken på aamukampa, och tydligen är det iaf inte så dumt att kvinnor inte skulle slippa dit. Lagom höga fysiska krav, jo, men månne man nu inte hinner få lite bättre kondis under det första halvåren inne? Det gäller alltså en internationell utbildning på 10 veckor som går på flera språk, och har en massa extra intressant. Nå, får se!

Hade ett bra snack med en vän häromveckan också, där jag inte för sista gången fick frågan varför jag vill göra militärtjänst. Jag funderade lite extra, och gav sedan de många svar jag brukar ge: Skaffa lite skinn på näsan, få skjuta upp vuxenheten ett år, hitta egna gränserna, uppleva något helt annat... Men sen igår tror jag att jag kom på kärnan i det hela: Jag vill inte missa något här i livet. I gymnasiet läste jag 5 språk, lång matte och psykologi, och då harmade jag mig ändå över att jag inte hade tid eller ork nog att läsa fysik, kemi eller hälsokunskap. Nu på universitetet har jag hunnit samla på mig studiepoäng värt 4 års studier på 3 år, för att jag i princip har 5 biämnen. Det finns så mycket intressant här i världen! Och jag vill inte missa något - åtminstone inte chansen att få pröva på det.

Överbloggande & Armbandsur

Jag gick och fixade ett armbandsur åt mig idag - that one thing som folk rekommenderat mig att skaffa. Clas Ohlsson, they said. Nå, råkade hitta en bekant i personalen och fick rekommenderat mig en ganska billig och snygg grej med stoppur, nedräkningsfunktion och bakgrundslampa. Plus att den är vattentät ("10 ATM/100 meter = Vattentät. Klockan klarar bad och simning."). Och så är den snygg!

1 month

En månad, trettio dagar.
Snart kan jag räkna STJ på fingrar och tår. Huvva!

Fick mera post igår, med Ruotuväki och alokasliite 2/15. Hittade också en uppbådsbekant på Facebook, en tjej som ryckte in i vintras och blev chaffis, och som med andra ord kommer vara där ännu ett halvår tillsammans med mig. Yay, bekanta! Och appropå det så insåg jag igår också att jag har en rollspelsbekant i samma kontingent, också påväg till Dragsvik.

Nåja, nog pratat. Iväg till gymmet. Igår var "återhämta sig efter resa"-dag, idag tillbaka i träningens tecken. Och trots att jag ätit som en hungrig hyena under min semesterresa så var vågen relativt nådig. Hurra för det.

Bloggertest

Det här blir första gången jag prövar att blogga från telefonen någonsin. Tänkte ändå att jag måste pröva det före inryckning, och nu då jag är ute i världen och ser mig omkring känns som ett bra tillfälle.

33 dagar kvar nu, om jag kommer ihåg siffran från igår. Jumalauta. Det är en månad. På måndag exakt 4 veckor. Shiet. Vart far dagarna? Snart är jag där. Hjälp. Klarar jag mig? När gråter jag första gången? Räcker kroppen till?

Det blir att sätta in en ordentlig slutspurt med träningen så fort jag är hemma...