Jag har ett förflutet som ätstörd. Det är ett smidigt sätt att uttrycka det på, för det definierar inte när/om det tagit slut eller inte, bara att det funnits, nån gång. För ja, det är svårt att säga än idag om jag anser mig vara frisk eller inte, och jag bryr mig fan i de kliniska diagnoserna, även om jag känner till dem alltför väl.
Det har varit knepigt att försöka hitta nya sätt att tänka på vad gäller mat och träning. En sak som hjälpte mina ätstörda tankar var då jag valde att börja äta mer veganskt, och alltså lämnade bort ägg och mjölkprodukterna från min redan vegetariska kost. Det gav den här eviga frågan om vad som är "tillåtet" och "förbjudet" en helt annan vinkling, och i min åsikt en mycket mer hälsosam och normal sådan.
En annan grej som jag insett att verkligen hjälpt med att kalibrera om mitt huvud är det här med att träna för att bygga muskler, istället för att träna för att gå ner i vikt. Jag menar, jag är ju inte dum - jag vet att man måste äta mer om man ska öka i muskelmassa. Men först nu då jag har en riktig orsak att faktiskt bygga muskler, och inte är så brydd i min vikt, så känns det som om musklerna vaknat till liv. För att jag faktiskt äter mer. Tänk en sån enkel tanke, och hur svårt det är att greppa den då saker sätter sig i vägen :P
Dendär tiden då jag tränade ofta och mycket, så tog jag inte heller vilodagar särskilt ofta, vilket ledde till att jag sällan hade riktigt mycket till energi, och att jag inte märkte några framsteg (förutom att jag gick ner i vikt, vilket ju iochförsig var ett framsteg på den tiden...). Nu hinner jag inte träna särskilt ofta, men istället märker jag att jag orkar lite mer varje vecka, och att jag faktiskt vill och ser fram emot den där löpturen.
Det var nu det för idag. I övrigt vet jag inte vad jag har gjort, men jag har sjuka fötter. Liksom, på sidan av fötterna. Muchos märkligt.
