Dagar till kurs: 25!

Efter lite velande bestämde jag mig för att anmäla mig till den där  kursen som går i Villmanstrand :) Eli "Intti tutuksi naisille", i slutet av augusti. Lite planer måste jag ju göra för min betalda semester, så varför inte. Kanske gör jag det till min tredje onewoman-journey, den här gången inom landets gränser..!

Foto från mpk:s sidor, tidigare års kurs

Så, till det är det bara 25 dagar kvar! Iiiihk :) Helt ny plats, en plats där jag helt garanterat får nytta av min halvdana finska, och där jag inte känner en pinne. Spännande! Såhär ser programmet för helgen ut (Och nej, en jaksa kääntää):

OHJELMA:
22.8.2014 (PE)

KLO 13.30 Johtajat ja kouluttajat saapuvat
KLO 15.00 Kurssilaiset saapuvat + varustaminen
Turvallisuusoppitunti
Moottorimarsii Taipalsaarelle
Maastoruokailu
Sulkeisharjoitus
Iltanuotio + egoaseharjoittelu

23.8.2014 (LA)

KLO 06.00 Herätys ja aamutoimet
Aamiainen
Lipunnosto
Sulkeisharjoittelu joukkueittain
Ammunnat alkavat (A-komppania aloittaa)
Koulutusta eri ohjelman mukaan
Ruokailu
Koulutusta eri ohjelman mukaan
Sotilaskoti paikalla
Ruokailu
Kenttähartaus
Iltapala
Sauna
Etsintäharjoitus

24.8.2014 (SU)
Klo 06.00 Herätys ja aamutoimet
Telttojen purku + majoitusalueen siivous
Aamiainen
Ryhmäkilpailu
Klo 11.00 Kutsuvieraat ja omaiset saapuvat
Sotilaskoti paikalla
Ruokailu
Marssiharjoitus
Ohimarssi ja lipunlasku
Paluumarssi Lappeenrantaan
Varusteiden luovutus ja palkintojenjako
Klo 18.30 Kotiutus

Så, en helt annan nedräkning nu då. För övrigt har jag gjort om min oanvända kam till "veckokam", och idag fick jag bryta bort en pigg, jääää :P jag skulle visat foto, men min kamerasladd är försvunnen och jag orkar inte kråta och föra över via laptoppen.

Sen har jag försökt samla lite jävlar anamma över helgen och bestämt mig för att nu får det vara nog med latande och gottande. Vettigt ätande så att jag nu i första hand får magen och huden och huvudet i skick, och i andra hand musklerna och konditionen. Ett år är en lång tid, men inte om jag bara skjuter upp allt för att det är för varmt, eller att jag inte hinner, eller orkar. Åtminstone imorse gick det bra, för jag kom mig iväg på första pump-passet sedan början av juni... Och efter helgen börjar semestern, så då ska jag åtminstone ha tid!

STJ: 347

Idag är det lika många dagar kvar tills jag rycker in, som det är dagar jag planerar att stanna inne. 347. Alternativen är 255 eller 165.

Bild: http://www.aamukampa.net/aamukampa_logo.jpg

Sen gick jag faktiskt och köpte en kam här i veckan, för att jag hade fått nån skit i håret som jag inte fick bort. Nu använder jag den bara inte så mycket (jag har inte gät kam eller borste på flera år), så jag funderar på att börja använda den som nedräknare :P Kanske jag kan räkna veckor, eller nåt?

Hyi hellettä

Hur det är tänkt att man ska hålla träningsmotivationen uppe i den här hettan förstår jag inte. Hur jag ändå kom mig för att orka igenom 30 minuter hemmapilates efter jobbet är ett ännu större mysterium :)

En grej som jag glömde skriva om igår var att jag ser så fram emot min "prepkurs", alltså kursen jag tänkt delta i som går i laihia i mitten/slutet av september. Nu blev dock så att jag var tvungen att avanmäla mig :/ Jag började se över schemat för min höst, och insåg att jag omöjligt kan önska tre helger i sträck ledigt från jobbet, och den här helgen var den minst viktiga, och den var den mittersta... de två andra gäller redan betalda spektakel, så de är liksom spikade. Men ja, så gick det med den saken i alla fall. Nu överväger jag att istället anmäla mig till nån av kurserna som går i augusti, men typ i andra ändan av landet, bara för att få lite action in i min semestertid :) Men om det blir av så lär ni höra om det :)

Sedan så kom jag mig iväg på en första ryggsäckspromenad igår, och det gick riktigt fint. Proppade ryggsäcken full med böcker, det blev Websters, alla min SoR och de engelska HP-böckerna jag äger, och det menade min våg att vore 8,2 kg. Inga enorma tyngder alltså, men om jag ska få det tyngre måste jag nu hitta på nåt knep, för den var seriöst proppfull... vattenflaskor? Bekväm ryggsäck har jag i varje fall, för jag fick mera varmt än ont i ryggen. Sen gick jag ju inte direkt långt heller, knappa 4 km bara, men jag ville mest pröva hur det var att gå med fullpackad rygga. Och visst kändes det att det var ryggmusklerna som bar en del, men inte så farligt. Sen är iofsig militärens packning flera gånger tyngre än 8 kilo :P

Bloggdiarré

Ni får ursäkta, jag lider för stunden av det motsatta problemet av att "inte blogga tillräckligt ofta". Mycket av tankarna just nu snurrar runt militärlivet, och då känns det bäst att ventilera det här, så inte andra får i nerverna av det på andra håll. Ja, och så såg jag om "Drakan"för typ femte gången här under min Danmarksvistelse. Snyggt gjord serie, jag rekommenderar verkligen.

Foto: http://res.cloudinary.com/kuva-api-production-eu-cld/image/upload/fl_keep_iptc/w_640,h_360,c_fill,g_faces/w_300/v1394203101/14-svyle-635225319733259c4d.jpg

Jag fick igår chansen att träffa en vän som ryckte in för 2 veckor sedan, och som varit hemma på permission. Han kom via mitt jobb och sa hej, och jag fick rufsa om det "nyklippta" håret och pröva lomaryggsäcken. Himla bekväm, ju. Som jag sa åt honom så är jag nog ganska jäkla avundsjuk att det är han och inte jag, samtidigt som jag nog är tacksam över att inte behöva springa omkring och svettas och stå i raka led i gassande solsken just nu, för jag lider helt tillräckligt mycket som det är i den här värmen. Men ja, jag fick också en inbjudan att komma och hälsa på till brigaden, och det var en inbjudan som jag glatt tackade ja till! Vi ska bara se när det blir av, kanske nån gång under semestern..? :) Skoj att få komma och se hur det ser ut där! Jag minns att jag var där på min äldre brors faned, men det enda jag minns var ärtsoppan, efterrätten, att han hamnat till skolan, och att det fanns några kvinnliga rekryter bland hans grupp.

Bild: http://is12.snstatic.fi/img/978/1288465391284.jpg

Bara solen skulle gå ner lite lägre tror jag att jag ska ta och pröva på min första promenad med ryggsäck - något jag funderat på att göra för att vänja mig vid att gå med packning. Nu har jag ju inte nån rinkka eller liknande, men lite tyngd får jag väl i min sportryggsäck åtminstone, och jag får väl börja mjukt :)

Loma?

II/14 har helt tydligt haft sin första loma här i dagarna, för alla kvinnliga rekryters bloggar har uppdaterats :) Spännande att läsa om folks första vecka och om livet på kasernen. Om nu nån skulle vara intresserad så hittar jag mina skribenter här, dvs på aamukampas forum. De två bekanta jag själv har som ryckte in för 2 veckor sedan har jag inte hunnit träffa personligen utan bara talat med via FB, men en av dem funderar tydligen på att bli en längre tid i armén, så vi får se om hen kanske t.o.m. är kvar på brigaden då jag anländer om ett knappt år...

Jag har ju förresten kommit hem jag med. Det är lite ovant att vakna av kattjamande och att inte kunna hitta folk att socialisera med bara genom att sticka ut huvudet genom ytterdörren, men månne jag inte hittar min plats i den här världen också.
Jag tog och mätte mig på min kroppsanalysvåg direkt från morgonen också, för att se hur illa den här "semestern" gått åt mina mått, och även om i princip alla värden gått "bakåt" så är det inte så stora förändringar att jag tänker oroa mig. Dessutom har jag kroppen i olag efter resan och dålig mage. Lite rutin i vardagen så är jag snart tillbaka på rätt spår!

Biceps

Om jag har läsare som inte klarar av kvinnlig kroppsbehåring
...så kan ni kukk er nånstans ;)

Hihi, titta, jag har muskler ^^
Fatta vad märkligt det är att se kroppen förändras på det viset. Att det liksom finns bitar av mig som inte fanns där förr. Eller tja, musklerna har väl alltid funnits där, men att de faktiskt syns? Whoooa :D
Om jag bara skulle ha samma kuri med alla muskelgrupper skulle jag ju snart vara i världens form :P Magmusklerna nästa? :)

(Och jag ber om ursäkt för alla smileys, jag skall bättra mig)

Verklighet

Om ett år är det jag som tvingas upp i sommarhettan och är en länk i en kedja, som inte själv väljer min vardag utan följer vad nån säger åt mig att göra. Såna tankar får mig att uppskatta det, att jag idag kunde välja att skippa morgonlenkkin och bara gå rakt i duschen :)

Om ett år

Det hela blev mitt i allt så verkligt. Jag följer en del kvinnliga (blivande) rekryters bloggar, och sen har jag två bekanta som rycker in idag, och tanken på att det om ett år är jag som packar ner det sista i väskan och beger mig söderut... det är lite överväldigande :) Samtidigt kan jag inte ljuga och påstå att jag inte ser fram emot det, för Gudarna hjälpe mig, det gör jag! Helt säkert kommer jag förklara mig själv sinnessjuk många gånger om än pga. det uttalandet, särskilt med tanke på alla de "skräckhistorier" som mina manliga vänner så vänligt kommer dragandes med hela tiden. Men just nu? Nej. Jag önskar nog lite att det var jag...

Men varför då då? Vad är det som lockar?
Jag vet inte riktigt. Det är väl åtminstone delvis den där längtan till ett helt annat liv. En annan typ av eskapism, kanske. Var i mitt vanliga liv lär jag mig bli skrikt åt, och att gå i raka led och att ladda gevär? Inte nånstans i mitt liv tror jag ju att det är saker jag kommer att få praktisk användning av (förutom eventuellt det där med att bli skrikt åt), men jag är ju en sån där mänska som vill GÖRA ALLT. Både i gymnasiet och nu på uni vill jag läsa allt; om jag följer planen för mitt kandidatår så kommer jag ha läst tillräckligt för att ha fem biämnen. På buffétserveringar känns det som ett slöseri med liv ifall jag inte får smaka lite av varenda rätt. Så jag vill uppleva det här, också, kanske delvis för att det är något som "kvinnor inte ska göra", och för att jag är en sån kärring mot strömmen. Och för att jag tror att det skulle styrka mig som mänska, eller som kvinna, eller nåt. Sällan i mitt liv har jag velat ta på mig den här typen av utmaning. Nu vill jag göra det, så därför gör jag det.

Sen har vi ju också detdär med att jag tycker det är urdumt att det ska vara obligatoriskt för män men inte för kvinnor, och lite av ett ställningstagande mot det, men det är nog inte en vägande orsak. Och vad om det blir krig, och du måste döda nån? Den frågan har jag redan hunnit få. Nå, för det första tror jag inte på att krig utövas på det viset mer, och skulle en sån situation uppstå så skulle EU eller nåt annat organ ställa sig emellan. Men skulle det komma till det så skulle jag känna mig otroligt skyldig ifall jag fick privilegiet att stanna hemma då många av mina manliga kamrater skulle skickas iväg - bara för att jag är kvinna. Nej, då är det väl precis lika jobbigt för mig, och jag tycker inte kromosomer ska ge mig en undanflykt.

Huhhu, stora tankar en måndag morgon.

STJ: 1 vuosi

Idag är det ett år tills jag rycker in. 365 dagar. Även om jag inte fattar det riktigt än så börjar praktikaliteter bli verklighet - såsom det att jag här i veckan insåg att jag kanske inte alls kan delta i nästa års Ropecon eftersom det är tyå 3 veckor efter att jag ryckt in, och jag inte vet om jag har permission eller inte. På samma vis insåg jag här att jag ska på bröllop 2 dar innan jag rycker in, och att jag därmed bara kan delta i "det ena bröllopet" (internationellt par som firar i två länder). Så, fastän det nu inte påverkar mig alls än, så börjar det göra det så småningom, för jag måste ju planera framtiden på nåt vis...

Jag är för övrigt tillbaka i DK nu, och staden jag befann mig i då jag började den här bloggen och tänkte en massa militärtankar. Jag har också försökt upprätthålla nån typ av träningsrutin, och har åtminstone 3 av 7 morgnar kommit mig upp på morgonlenkki, samt fått in lite smygmotion. Kosten går det väl sådär med, för jag tycker inte jag vill vara för strikt då jag är ute och reser, utan striktheten får börja sedan då jag är hemma igen.

Tja, nåt mer hade jag väl egentligen inte att säga.