Mrs Smith

Efter att i hur många månader som helst varit rädd för smith-maskinerna på gymmet, och igår faktiskt lärt mig vad de HETER, så tog jag idag modet till mig och prövade dem för första gången. Och det var ju inte så paha, även om det kändes som om alla på hela gymmet glodde på mig X) Nu kanske också jag vågar bänkpressa med stång, för det törs jag annars inte utanför pump-passen.
Jag har också kommit mig för att våga pröva på assisterade chinups/dips, och har alltså för första gången i mitt liv gjort en chinup! Låt sedan gå att motvikten vägde mer än mig, och att det med andra ord inte var så mycket att skryta med, men nånstans ska man väl börja ;)

Sen började jag igår prata med en tjej som hittat min blogg och som tydligen rycker in samtidigt som mig till Dragsvik, hur roligt som helst! Skoj att ens på avstånd veta vem man antagligen kommer att dela stuga med, och att kunna ventilera nervositet åt nån :P Dagarna tickar ju sakta neråt...

TVÅ dagar kvar av godisstrejken för övrigt, och inte en karamell har tagit sig över mina läppar ^^ Dock har jag nog ätit både glass, chips och efterrätter med god aptit :P En synd i taget! Tänkte försöka skärpa vardagsmaten med måtta, och börja med gottdagar högst en dag i veckan, samt skära ner lite på kolhydratintaget. Det har blivit så grymt mycket smörgåsätande den sista tiden, och magen gillar inte. Inte huvet heller. Nå, vi ska se! Hurt hurt!

99 dagar och 20 timmar.

Idag sprack hundratalet och jag kan nu räkna antalet dagar före inryckningen på... ja, inte nu precis två händer, men med två siffror i alla fall :) Idag har jag haft en arbetsdag som var så utmattande att jag inte riktigt fattar hur jag ska klara av ett mycket mera fysiskt liv på daglig basis, men nåja... what doesn't kill you?

Nervositetskällor just nu:

• Att jag inte ska räcka till fysiskt, och vara den enda som inte orkar eller som ger upp.
• Att jag inte ska räcka till mentalt, och bryter ihop och/eller börjar gråta hela tiden
• Att min depression ska köra ihop under min tid där
• Att ätandet ska köra ihop under min tid där
• Att hudproblemen ska bli ett stort problem
• Att saknaden av pojkvännen ska bli en så stor grej att jag tappar modet

Hmmh.

Hurt hurt!

Kanske jag äntligen kan börja tala om lite träningsrutiner..? *hålla tummarna*
I förra veckan masade jag mig till gymmet hela 4 gånger, och därutöver blev också vårens första morgonlänk av :) Dock tror jag inte de kommer bli nån morgontradition än, med tanke på att vi upplever världens takatalvi i Vasa just nu. Men i alla fall, förra veckan hann jag träna ben och övre kropp själv vid två olika tillfällen, ett pass core och ett pass step. Jag hade tänkt fara på morgonpump imorse, men sen försvo jag mig lite, och hade senare så bra flyt med kandiskrivandet att jag inte ville avbryta mig själv. Det blev en snabb halvtimmes övrekroppsträning istället. Hurra för synliga biceps ^^

Vad mer? Snart spräcks hundringen. Snart kan jag göra en ny anmälan till FPA, snart borde jag börja få hem den där förhandsförfrågningen om vapenslag, och snart får jag börja förbereda mig på allvar. Skaffa svettdräkt och flera träningsbh:n och meddela skolan om frånvaro och fixa kattfosterförälder och sånt. Spenande...

Atopikerångest

Då jag var på läkarkontroll inför militären var läkaren tveksam inför att ge mig A-papper, eftersom jag har atopisk hy och jag hade ganska mycket symptom just då. Nå, just nu är det riktigt paha igen, jag har gått omkring och kännt mig "äcklig i hyn" i en vecka, och fast hur jag smörjer och håller efter så vill det inte bli bättre.

Och nu är jag nervös för att det ska ställa till med problem :/ Som tur är så rycker jag ju in till sommaren, så det borde inte vara ett problem då. Förhoppningsvis hinner jag vara i solen före jag rycker in också, så att jag hinner göra allt jag kan inför vintern. Men jag kan ju inte påstå att jag ser fram emot att ligga i skogen och klia :/

Nåjaa. Kanske man inte ska oroa sig i förtid.
113 dagar idag.

796 kvinnliga sökande i år

Det har varit grymt med milidiskussioner den senaste veckan i mitt liv, så jag ska ventilera lite. Sen hittade jag också på SA:s sidor att det var många sökande till årets ansökan också. Skoj! Kanske vi får ordentligt med kvinnfolk till Dragsvik i sommar då, Ojojoj. 118 dagar kvar.

Lämnade in papper till jobbet i veckan, en kopia av min inryckningsorder. Kollegorna tar upp det då och då, "mihin olitkaan menossa?" och "hur många dagar kvar nu?" och "No, jännittääkö? :D". Under helgens körsitz blev jag och prata med en tjej som gjorde militärjänst för något år sedan, och det framkom att det gjorts ganska stora strukturförändringar i Dragsvik sedan i julas; Amfsken finns tydligen inte mera, och sen en massa annat. Jag har försökt kika, men det nämns främst att det genomförs förändringar inför försvarsmaktsreformen. Mera fältdagar och repövningar och whatnot. KJK finns heller inte mera.

Nåja, tydligen hade jag inte så hemskt mycket att säga.

Höhö.

Jag tror jag är lite överentusiastisk: Fick svar från Kela angående en fråga jag ställt i min ansökan om militärunderstöd, och i samma meddelande sades det att de inte kan behandla ansökan förrän tidigast 3 månader före inryckning... X)

Mars är förresten godisstrejksmånad för mig! Det och lite kuri med träningen. Igår började jag dagen med bodypump på gymmet, men var så slut efteråt att kandidatarbetandet inte blev till något alls. Idag hade jag tänkt fara på step på kvällen, men ändrade planer gör att jag kanske tränar hemma istället. Hade för mycket grejor med mig för att orka släpa gymväskan till universitetet, och jag är dessutom seg som sirap. Kanske det blir pilates eller nåt...

*pepp pepp*