Nej, inte egentligen. Men för att sporra mig själv att göra bättre ifrån mig den här veckan ska jag ändå skriva vad jag åstadkom förra veckan.
Må: 30 min löpning och cykling
Ti: Vilodag/Stretching (samt kort morgonpromenad)
On: Dansande på krogen :)
To: Vilodag
Fre: Kort promenad
Lö: Vilodag
Sö: Vilodag
...Jag skyller på julfirande, mensverk och det faktum att jag inte varit hemma, och sedan dessutom flyttat. Dessutom har jag inte gått helt överstyr med julgodiset för en gångs skull, så det var en helt regelrätt och behövlig vilovecka! Den här veckan har jag sedan inlett med Bodypump pånytt, och jag känner redan nu hur "limin" jag kommer vara efter nyår...
Nu ska här planeras kommande träningsvecka, Godnatt!
måndag 30 december 2013
tisdag 24 december 2013
Pre-Yule Träning
För en gångs skulle kan jag skryta lite över min träningsmängd!
Må: Massor med promenader
Ti: Försiktig muskelträning på gymmet
On: 60 min Fitnesspilates
To: 60 min Bodystep
Fre: 30 min löpning + lite muskelträning
Lö: Vilodag
Sö: 60 min Bodypump
Och då har jag ofta gått minst 5 km per dag utöver tränandet. Pepp, pepp!
Det är skoj att trivas på gymmet igen, vi ska bara se ifall jag har råd (och tid) att fortsätta gymma sen efter januari. Jag har stela lår och överarmar som Satan efter söndagens pump (första på 2-3 år..?), och det känns bra, på nåt sätt. Den här veckan blir det antagligen inte så mycket träning, men jul och allt, men ska försöka åtminstone komma ut och få frisk luft och mjuka upp musklerna. Stretcha och sådär. Och mata kroppen med en massa god julmat, förstås!
Sen, efter en trevlig konversation med fina A som gjorde frivillig militär med "vår egentliga årskull" (Vi är båda två 88-or), har jag kommit fram till att det nog blir ELSO och Riihimäki som första val. Kommer jag inte in dit sen så försökte jag åtminstone, och så tror jag att Dragsvik blir mitt trygga andraval.
Ha en fin jul!
//Blivande Beväring W.
Må: Massor med promenader
Ti: Försiktig muskelträning på gymmet
On: 60 min Fitnesspilates
To: 60 min Bodystep
Fre: 30 min löpning + lite muskelträning
Lö: Vilodag
Sö: 60 min Bodypump
Och då har jag ofta gått minst 5 km per dag utöver tränandet. Pepp, pepp!
Det är skoj att trivas på gymmet igen, vi ska bara se ifall jag har råd (och tid) att fortsätta gymma sen efter januari. Jag har stela lår och överarmar som Satan efter söndagens pump (första på 2-3 år..?), och det känns bra, på nåt sätt. Den här veckan blir det antagligen inte så mycket träning, men jul och allt, men ska försöka åtminstone komma ut och få frisk luft och mjuka upp musklerna. Stretcha och sådär. Och mata kroppen med en massa god julmat, förstås!
Sen, efter en trevlig konversation med fina A som gjorde frivillig militär med "vår egentliga årskull" (Vi är båda två 88-or), har jag kommit fram till att det nog blir ELSO och Riihimäki som första val. Kommer jag inte in dit sen så försökte jag åtminstone, och så tror jag att Dragsvik blir mitt trygga andraval.
Ha en fin jul!
//Blivande Beväring W.
fredag 20 december 2013
O, fosterland
Hej, mina ickebefintliga läsare.
Jag är nu åter hemma i min studieby (eller tjah, den ursprungliga av dem), och praktikaliteterna kring miliplanerna blir allt mer konkreta. Igår tog jag tag i läkarintygs-rumban. Ringde till arbetshälsovården och fick bekräftat att jag inte har rätt att gå dit i december åtminstone, eftersom jag är på studieledigt fram till nyår. Ringde till regionala hälsovården och fick beskedet att det är för fullt just nu runt jul, och att jag får ringa på nytt i januari. Med andra ord är jag inte ens säker på vart det är jag hamnar på läkarundersökning... men det blir nu av nån gång. Sen ska jag tydligen ha intyg på alla språk jag kan också, får se hur jag tar itu med det. Gymnasiebetyg, ey..?
Sen har jag börjat ta itu med tränandet ånyo. Jag hyr gymkort för 3 veckor framöver, i ett försök att få mersmak, och så ska vi ifall jag har råd att skaffa eget efter det. Den här veckan har jag redan varit tre gånger, varav gårdagens Step-pass var ganska mördande... Men jävligt roligt samtidigt! Tror det blir att koncentrera sig på grundkondition såhär till en början - höstens utbyte märks både på höfter, armar och mage (och då menar jag inte i muskelform), det blev kanske en aning många danska öl där emellan... :) Sen då jag har fått en början är det kanske enklare att börja bygga muskler. Dessutom är det ju ännu ett och ett halvt år innan jag planerar att bekanta mig med SA rent praktiskt, så onödigt att trötta ut sig, bara för att bli led på det.
Men jo. Me detta sagt ska jag iväg till gymmet :)
Jag är nu åter hemma i min studieby (eller tjah, den ursprungliga av dem), och praktikaliteterna kring miliplanerna blir allt mer konkreta. Igår tog jag tag i läkarintygs-rumban. Ringde till arbetshälsovården och fick bekräftat att jag inte har rätt att gå dit i december åtminstone, eftersom jag är på studieledigt fram till nyår. Ringde till regionala hälsovården och fick beskedet att det är för fullt just nu runt jul, och att jag får ringa på nytt i januari. Med andra ord är jag inte ens säker på vart det är jag hamnar på läkarundersökning... men det blir nu av nån gång. Sen ska jag tydligen ha intyg på alla språk jag kan också, får se hur jag tar itu med det. Gymnasiebetyg, ey..?
Sen har jag börjat ta itu med tränandet ånyo. Jag hyr gymkort för 3 veckor framöver, i ett försök att få mersmak, och så ska vi ifall jag har råd att skaffa eget efter det. Den här veckan har jag redan varit tre gånger, varav gårdagens Step-pass var ganska mördande... Men jävligt roligt samtidigt! Tror det blir att koncentrera sig på grundkondition såhär till en början - höstens utbyte märks både på höfter, armar och mage (och då menar jag inte i muskelform), det blev kanske en aning många danska öl där emellan... :) Sen då jag har fått en början är det kanske enklare att börja bygga muskler. Dessutom är det ju ännu ett och ett halvt år innan jag planerar att bekanta mig med SA rent praktiskt, så onödigt att trötta ut sig, bara för att bli led på det.
Men jo. Me detta sagt ska jag iväg till gymmet :)
måndag 4 november 2013
B-pappers-skräcken
För det första: Träningen har varit så gott som obefintlig de senaste veckorna, och det i kombination med att jag i mångt och mycket ätit som en gris betyder att formen är usel. November får bli Move-ember för min del! Ska försöka pina mig upp om morgnarna, och skaffa lite dygns- och matrytm...
Men jo, det jag egentligen hade tänkt skriva om är min nervositet inför hälsoundersökningen som görs före inskickandet av papper. Jag har nämligen fruktansvärt dålig syn (Ungefär -7,5), och gränsen för B-papper lär ligga nånstans vid 5-6. Och jag vill för allt i världen inte få B-papper!!! När jag nu är frivilligt på plats så skulle det nog suga rejält ifall jag hamnade på nån äckelnakki som förrådstjänst eller köksuppgifter.
Jag förstår ju helt tanken - i en stridssituation, eller vilken som helst viktig situation som helst för den delen, så skulle jag nog vara rätt värdelös ifall jag skulle bli av med brillorna. Och linser är tydligen inte riktigt tillåtet, eller att rekommendera i fält. Men ändå...
DOCK har jag hört att det kan bero ganska mycket på läkaren som skriver under pappren, och att man också själv kan påverka saken. Tydligen har nog folk kommit in som A-karlar och -kvinnor med mycket sämre syn än mig, och folk har också fått B-papper ändrade till A-papper då de anlänt till kasernen och fått ny undersökning med mer praktiskt lagd läkare :)
För att inte tala om att det nog ska vara helt möjligt att ta sig till AUKen också med B-papper, och att man ju ändå går igenom samma grundträningsperiod. Men igen, är man nu där så vill man ju int bara stå och typ vakta en dörr i ett år, för att man ser för dåligt...
Men men. Den dagen den sorgen, och jag kan ju i vilket fall som helst inte göra något åt min syn. Tänkte att jag, då det börjar närma sig, skulle ta och ringa och fråga folk hur det riktigt står till i praktiken. Tror också att jag borde boka tid till hälsovårdaren för den där undersökningen, så inte alla tider är tagna då jag kommer tillbaka till min hemstad i december...
För övrigt har jag också konstaterat att 11/14 bara blir opraktiskt, och att jag därför kommer sikta in mig på 11/15. Då är jag 27 år gammal, men då har jag förhoppningsvis kanden avklarad, och det skulle bara på alla sätt och vis bli mest praktiskt...
Over and Out
Men jo, det jag egentligen hade tänkt skriva om är min nervositet inför hälsoundersökningen som görs före inskickandet av papper. Jag har nämligen fruktansvärt dålig syn (Ungefär -7,5), och gränsen för B-papper lär ligga nånstans vid 5-6. Och jag vill för allt i världen inte få B-papper!!! När jag nu är frivilligt på plats så skulle det nog suga rejält ifall jag hamnade på nån äckelnakki som förrådstjänst eller köksuppgifter.
Jag förstår ju helt tanken - i en stridssituation, eller vilken som helst viktig situation som helst för den delen, så skulle jag nog vara rätt värdelös ifall jag skulle bli av med brillorna. Och linser är tydligen inte riktigt tillåtet, eller att rekommendera i fält. Men ändå...
DOCK har jag hört att det kan bero ganska mycket på läkaren som skriver under pappren, och att man också själv kan påverka saken. Tydligen har nog folk kommit in som A-karlar och -kvinnor med mycket sämre syn än mig, och folk har också fått B-papper ändrade till A-papper då de anlänt till kasernen och fått ny undersökning med mer praktiskt lagd läkare :)
För att inte tala om att det nog ska vara helt möjligt att ta sig till AUKen också med B-papper, och att man ju ändå går igenom samma grundträningsperiod. Men igen, är man nu där så vill man ju int bara stå och typ vakta en dörr i ett år, för att man ser för dåligt...
Men men. Den dagen den sorgen, och jag kan ju i vilket fall som helst inte göra något åt min syn. Tänkte att jag, då det börjar närma sig, skulle ta och ringa och fråga folk hur det riktigt står till i praktiken. Tror också att jag borde boka tid till hälsovårdaren för den där undersökningen, så inte alla tider är tagna då jag kommer tillbaka till min hemstad i december...
För övrigt har jag också konstaterat att 11/14 bara blir opraktiskt, och att jag därför kommer sikta in mig på 11/15. Då är jag 27 år gammal, men då har jag förhoppningsvis kanden avklarad, och det skulle bara på alla sätt och vis bli mest praktiskt...
Over and Out
måndag 7 oktober 2013
Vikten av vilodagar och mat (M.a.o. mera träningsprat)
Jag har ett förflutet som ätstörd. Det är ett smidigt sätt att uttrycka det på, för det definierar inte när/om det tagit slut eller inte, bara att det funnits, nån gång. För ja, det är svårt att säga än idag om jag anser mig vara frisk eller inte, och jag bryr mig fan i de kliniska diagnoserna, även om jag känner till dem alltför väl.
Det har varit knepigt att försöka hitta nya sätt att tänka på vad gäller mat och träning. En sak som hjälpte mina ätstörda tankar var då jag valde att börja äta mer veganskt, och alltså lämnade bort ägg och mjölkprodukterna från min redan vegetariska kost. Det gav den här eviga frågan om vad som är "tillåtet" och "förbjudet" en helt annan vinkling, och i min åsikt en mycket mer hälsosam och normal sådan.
En annan grej som jag insett att verkligen hjälpt med att kalibrera om mitt huvud är det här med att träna för att bygga muskler, istället för att träna för att gå ner i vikt. Jag menar, jag är ju inte dum - jag vet att man måste äta mer om man ska öka i muskelmassa. Men först nu då jag har en riktig orsak att faktiskt bygga muskler, och inte är så brydd i min vikt, så känns det som om musklerna vaknat till liv. För att jag faktiskt äter mer. Tänk en sån enkel tanke, och hur svårt det är att greppa den då saker sätter sig i vägen :P
Dendär tiden då jag tränade ofta och mycket, så tog jag inte heller vilodagar särskilt ofta, vilket ledde till att jag sällan hade riktigt mycket till energi, och att jag inte märkte några framsteg (förutom att jag gick ner i vikt, vilket ju iochförsig var ett framsteg på den tiden...). Nu hinner jag inte träna särskilt ofta, men istället märker jag att jag orkar lite mer varje vecka, och att jag faktiskt vill och ser fram emot den där löpturen.
Det var nu det för idag. I övrigt vet jag inte vad jag har gjort, men jag har sjuka fötter. Liksom, på sidan av fötterna. Muchos märkligt.
Det har varit knepigt att försöka hitta nya sätt att tänka på vad gäller mat och träning. En sak som hjälpte mina ätstörda tankar var då jag valde att börja äta mer veganskt, och alltså lämnade bort ägg och mjölkprodukterna från min redan vegetariska kost. Det gav den här eviga frågan om vad som är "tillåtet" och "förbjudet" en helt annan vinkling, och i min åsikt en mycket mer hälsosam och normal sådan.
En annan grej som jag insett att verkligen hjälpt med att kalibrera om mitt huvud är det här med att träna för att bygga muskler, istället för att träna för att gå ner i vikt. Jag menar, jag är ju inte dum - jag vet att man måste äta mer om man ska öka i muskelmassa. Men först nu då jag har en riktig orsak att faktiskt bygga muskler, och inte är så brydd i min vikt, så känns det som om musklerna vaknat till liv. För att jag faktiskt äter mer. Tänk en sån enkel tanke, och hur svårt det är att greppa den då saker sätter sig i vägen :P
Dendär tiden då jag tränade ofta och mycket, så tog jag inte heller vilodagar särskilt ofta, vilket ledde till att jag sällan hade riktigt mycket till energi, och att jag inte märkte några framsteg (förutom att jag gick ner i vikt, vilket ju iochförsig var ett framsteg på den tiden...). Nu hinner jag inte träna särskilt ofta, men istället märker jag att jag orkar lite mer varje vecka, och att jag faktiskt vill och ser fram emot den där löpturen.
Det var nu det för idag. I övrigt vet jag inte vad jag har gjort, men jag har sjuka fötter. Liksom, på sidan av fötterna. Muchos märkligt.
söndag 29 september 2013
Träningsprat
Nå,
de senaste 4 veckorna har jag försökt hålla koll på hur mycket jag tränat. Såhär har det sett ut hittills:
Vecka 36:
I helgen har jaghaft lägenheten för mig själv, och därför kom jag upp i lite mer muskelkondis denhär veckan. Försökte köra lite magmuskler och aj som fan vad trögt det går då jag inte gjort pilates på flera månader. Dock känns det nog ordentligt i lårmusklerna åtminstone, att de börjar vakna till liv.
Nåja, om jag sku försöka få till en bra morgon imorgon, börja med lenkki eller nåt. We'll see.
de senaste 4 veckorna har jag försökt hålla koll på hur mycket jag tränat. Såhär har det sett ut hittills:
Vecka 36:
- 1 morgonlenkki
- 1 muskelkondispass
- 2 muskelkondispass
- 1 lenkki + Coopertest
- 1 muskelkondispass
- 1 lenkki + armmuskler
- 3 muskelkondispass
- 1 ordentlig lenkki
I helgen har jaghaft lägenheten för mig själv, och därför kom jag upp i lite mer muskelkondis denhär veckan. Försökte köra lite magmuskler och aj som fan vad trögt det går då jag inte gjort pilates på flera månader. Dock känns det nog ordentligt i lårmusklerna åtminstone, att de börjar vakna till liv.
Nåja, om jag sku försöka få till en bra morgon imorgon, börja med lenkki eller nåt. We'll see.
tisdag 24 september 2013
Träning
En grej som jag är rätt nervös för inför milin, något som jag knappast är den enda att tänka på, är det här med konditionen. Och som kvinna - och alltså automatiskt "lite svagare" - oroar jag mig än värre. Och innan nån hinner komma med något om könsstereotyper så kan jag bara konstatera att det är jävligt mycket svårare för kvinnor att t.ex. bygga muskelmassa, och att män helt enkelt har bättre förutsättningar då det kommer till fysik. Jag menar inte att kvinnor inte kan vara lika starka som karlar, bara att vi egentligen måste vara starkare, för att vara "lika starka", om nån fattar min tankegång.
Jag talade med en god väns kusin som låg inne för nåt år sen, och hon sa såhär;
"Du måst håll huvu kallt. Om du gör misstag eller gör fel ede pga att ''du e kvinna''. Man har betydligt mer ögon på sej å folk Älskar att se dej misslyckas. Stammpersonalen va nångång ganska nedlåtande å kunde säga rakt ut att man e i vägen som kvinna..."
...Och det är jag ju nog förberedd på. Om jag misslyckas med någå sku jag int vilja att det sku vara för att jag e svag, eller för att jag e kvinna, eller för att jag har dålig kondis. Och därför har jag lite press på mig för att få upp grundkonditionen. Men om int annat e det en jävligt bra morot för att träna ;)
I konditionstesten numera testas följande grejor:
Av ren nyfikenhet så testade jag vad jag kunde hör för 2 veckor sedan, och då såg mina resultat ut såhär:
Och sen har vi dedär SATANS armhävningarna... Jag kan inte. Jag hålls inte rak, och jag bara dunsar i marken då jag kommer tillräckligt långt ner. JAG HAR INTE ARMMUSKLER, och jag har aldrig haft det. Det försöker jag långsamt träna upp. Gränsen för Heikko ligger på 12, och Hyvä på 25... Jag skulle ärligt talat vara gansk jävla nöjd om jag ens kom upp i den Undre gränsen för Heikko (dvs. 6...). Det här är gränserna för kvinnor, i min åldersgrupp.
Så att jo, det finns nog rum för förbättring ;) För stunden har jag inte jättemycket tid att träna pga. studier och liv, men jag har åtminstone börjat få in en rutin. Muskelträning 1-2 ggr/vecka (med tyngdpunkt på armar och lår), lenkki 1-2 ggr/vecka, och sen går jag överallt, och försöker stretcha då jag pluggar. Sen då föret blir sämre tänkte jag börja ta långa promenader med ryggsäck, för det är nåt typ alla som legat inne rekommenderat. Rygg- och magmuskler ska också börja tränas mer, och säkerligen axlar.
Men, redan nu märker jag framsteg, särskilt i lår och "spring-ork" - jag hade den bästa lenkkin på flera år nu ikväll, sprang en halvtimme i sträck, och då stundvis ganska satans hårt ;)
Nå det var nu det. Då jag har mer framsteg att skryta om så lär ni märka det ;)
 |
| Bild härifrån |
"Du måst håll huvu kallt. Om du gör misstag eller gör fel ede pga att ''du e kvinna''. Man har betydligt mer ögon på sej å folk Älskar att se dej misslyckas. Stammpersonalen va nångång ganska nedlåtande å kunde säga rakt ut att man e i vägen som kvinna..."
...Och det är jag ju nog förberedd på. Om jag misslyckas med någå sku jag int vilja att det sku vara för att jag e svag, eller för att jag e kvinna, eller för att jag har dålig kondis. Och därför har jag lite press på mig för att få upp grundkonditionen. Men om int annat e det en jävligt bra morot för att träna ;)
I konditionstesten numera testas följande grejor:
- Coopertest
- Pituushyppy (alltså typ jämfotahopp utan sats)
- Situps
- Armhävningar
Av ren nyfikenhet så testade jag vad jag kunde hör för 2 veckor sedan, och då såg mina resultat ut såhär:
- Coopertest: Ca. 2300 meter (Tyydyttävä, gränsen för Hyvä ligger vid 2500)
- Pituushyppy har jag inte fått mätt men jag vet jag är skit i det.
- Situps: 30 (Tyydyttävä, gränsen för Hyvä ligger vid 33)
- Armhävningar har jag tror jag inte gjort en enda i hela mitt liv. Det går inte.
Och sen har vi dedär SATANS armhävningarna... Jag kan inte. Jag hålls inte rak, och jag bara dunsar i marken då jag kommer tillräckligt långt ner. JAG HAR INTE ARMMUSKLER, och jag har aldrig haft det. Det försöker jag långsamt träna upp. Gränsen för Heikko ligger på 12, och Hyvä på 25... Jag skulle ärligt talat vara gansk jävla nöjd om jag ens kom upp i den Undre gränsen för Heikko (dvs. 6...). Det här är gränserna för kvinnor, i min åldersgrupp.
 |
| bild härifrån |
Så att jo, det finns nog rum för förbättring ;) För stunden har jag inte jättemycket tid att träna pga. studier och liv, men jag har åtminstone börjat få in en rutin. Muskelträning 1-2 ggr/vecka (med tyngdpunkt på armar och lår), lenkki 1-2 ggr/vecka, och sen går jag överallt, och försöker stretcha då jag pluggar. Sen då föret blir sämre tänkte jag börja ta långa promenader med ryggsäck, för det är nåt typ alla som legat inne rekommenderat. Rygg- och magmuskler ska också börja tränas mer, och säkerligen axlar.
Men, redan nu märker jag framsteg, särskilt i lår och "spring-ork" - jag hade den bästa lenkkin på flera år nu ikväll, sprang en halvtimme i sträck, och då stundvis ganska satans hårt ;)
Nå det var nu det. Då jag har mer framsteg att skryta om så lär ni märka det ;)
fredag 20 september 2013
Valmöjligheter och Papperskrig
När man som kvinna ska i militären, så går man till väga lite annorlunda än männen, har jag fått lära mig. Nu t.ex. då jag kommer skicka in mina papper, så ska allt vara inne senast 1.3, och då kan jag rycka in tidigast i juli samma år (dvs. kontingent II/14), eller sen i nåndera av nästa års kontingenter. Allt som allt ska följande papper med:
I mitt fall gäller det alltså nu inkommande vårvinter, och jag har en hel del frågetecken att räta ut före det. Vill jag rycka in så snabbt som möjligt, eller borde jag vänta tills kandidaten är avklarad? Vill jag ta den självklara vägen och åka till Dragsvik, eller vill jag ta en utmaning för språkörat, och söka till ett finskt förband? Vad med vapenslag, vad är jag intresserad av och vad är jag bra på och vad vill jag inte göra? Och vad klarar jag av fysiskt? Entäs specialtrupper, borde jag överväga nån av dem?
Öh. Det blev så mycket info dedär första veckorna att jag nästan tappade sugen. För stunden står det på mina ännu oprintade papper att jag kommer söka in till första bästa kontingent, till Riihimäkis specialtrupp i elektronisk krigsföring. Sedan har jag lagt MilPol och Eldledning i Drakan som övriga alternativ. Men det är på inget vis fastspikat...
För stunden är jag bara så taggad att jag skulle vilja fara NU, men det vore säkert smart att laga klart kanden först, för att inte tala om att man sku hinna skaffa lite muskelkondition under ett extra år. Samtidigt blir jag ju bara äldre... Och ELSO (elektronisk krigsföring) lockar för att det handlar om främmande språk och matematik, och sånt är jag helt hyfsad på, samt intresserad av. Och jag skulle jättegärna lära mig bättre finska, men å andra sidan är militären helt säkert helt tillräckligt fittig utan att man sku göra den på ett språk man inte behärskar riktigt...
Men nåja. Jag hinner i alla fall fundera än. Och träna. Och ångra mig. Och våren kommer ju nog, oavsett om jag tar ett beslut eller inte.
- Ansökan om frivillig militärtjänst
- Frågeformulär för tjänstgöring och undersökning av hälsotillstånd
- Blankett för hälsoundersökning
- Kopia av senaste hälsoundersökning
 |
| Bild från Puolustusvoimat.fi. |
I mitt fall gäller det alltså nu inkommande vårvinter, och jag har en hel del frågetecken att räta ut före det. Vill jag rycka in så snabbt som möjligt, eller borde jag vänta tills kandidaten är avklarad? Vill jag ta den självklara vägen och åka till Dragsvik, eller vill jag ta en utmaning för språkörat, och söka till ett finskt förband? Vad med vapenslag, vad är jag intresserad av och vad är jag bra på och vad vill jag inte göra? Och vad klarar jag av fysiskt? Entäs specialtrupper, borde jag överväga nån av dem?
Öh. Det blev så mycket info dedär första veckorna att jag nästan tappade sugen. För stunden står det på mina ännu oprintade papper att jag kommer söka in till första bästa kontingent, till Riihimäkis specialtrupp i elektronisk krigsföring. Sedan har jag lagt MilPol och Eldledning i Drakan som övriga alternativ. Men det är på inget vis fastspikat...
För stunden är jag bara så taggad att jag skulle vilja fara NU, men det vore säkert smart att laga klart kanden först, för att inte tala om att man sku hinna skaffa lite muskelkondition under ett extra år. Samtidigt blir jag ju bara äldre... Och ELSO (elektronisk krigsföring) lockar för att det handlar om främmande språk och matematik, och sånt är jag helt hyfsad på, samt intresserad av. Och jag skulle jättegärna lära mig bättre finska, men å andra sidan är militären helt säkert helt tillräckligt fittig utan att man sku göra den på ett språk man inte behärskar riktigt...
Men nåja. Jag hinner i alla fall fundera än. Och träna. Och ångra mig. Och våren kommer ju nog, oavsett om jag tar ett beslut eller inte.
söndag 15 september 2013
Motivationsprat om Morgonen
Det kom sig här i somras, jag är inte säker på vad som utlöste det ens, men den där tanken som nån gång snurrat i mitt huvud - "Tänk om man sku fara ti milin?" - dök upp igen. Den har nån gång surrat förbi, men jag har alltjämt viftat bort den. Nu hann den dock sätta sig ner innan den flög vidare, och en kväll fann jag mig faktiskt klickandes runt på Finska Arméns hemsida. Nån kväll i samma veva fann jag mig sittandes i samma badkar som herr Pojkvän, där jag bad honom berätta mer om armén, efter att ha ventilerat mina tankar. Och därifrån har det bara gått "utför" så att säga - Skulle jag vara i Finland för stunden skulle jag nog ha alla papper ifyllda redan, och januari känns så långt borta...
Jag tror att en liten detalj kan ha varit att en bekant som jag spenderat tid med i sommar, har gjort frivillig militärtjänst. Och det visste jag inte först. Och dedär tankebanorna satt igång andra tankebanor, antar jag... Då jag sedan påbörjade min infojakt på nätet och bland vänner, så var hon en av de första jag tog kontakt med, och hon stödde nog min idé till hundra procent. "Sök för allt i världen dit. Om du ens lite har övervägt det kommer du i framtiden bara ångra dig ifall du int ens prova på det."
För att det känns som jag borde, om inte annat så för egen själafrid, så tänkte jag lista mina motiveringar här i bloggen;
Så att ja, både väldigt själviska och någorlunda idealistiska skäl har jag iaf.
Eftersom det finns ganska mycket osäkerheter i luften än (Jag kanske ångrar mig, jag kanske får B-papper, vad som helst kan hända) har jag inte berättat det åt supermånga än (eller så var tanken, men en lite smålullig kväll på pubbel spillde väl det åt halva sällskapet...). De som jag faktiskt pratat igenom det med är herr Pojkvän, herr Expojkvän (som är en god vän som dessutom har varma miliminnen), fröken Bästis, en mera avlägsen vän, och så föräldrarna för att de undrade över en lite märklig FB-status jag hade :P Tror att jag gör det officiellt först då/om jag får inryckningspappret.
Det var nu allt för idag :)
 |
| Bild från wikipedia |
För att det känns som jag borde, om inte annat så för egen själafrid, så tänkte jag lista mina motiveringar här i bloggen;
- Jag tycker det är dumt att det är obligatoriskt bara för män. Och det vore ju hypokritiskt att sen inte själv leva som man, tjah, "lär". Civiltjänst för kvinnor vore en fin idé tycker jag, men det handlar väl om pengar...
- Ifall något skulle ske, och folk på riktigt skulle kallas in, så vill jag veta vad som sker vid fronten.
- Jag är lite sån att om nån säger "Det här får du int göra", eller "dethär sku du int klara av", så vill jag bara göra det ännu mer. Och hela det att kvinnor int förväntas fara till milin räcker :P Vittu att jag kan, och att jag ska.
- Jag tror att det skulle utveckla mig som mänska, särskilt ledarutbildningen, och att det vore jättebra livserfarenhet.
- Jag vill bevisa för mig själv att jag klarar av det - kanske då mest den fysiska delen, men också den mentala. Eller i annat fall - godta att jag inte klarara av det.
Så att ja, både väldigt själviska och någorlunda idealistiska skäl har jag iaf.
 |
| Hej du vackra kvinna, du fanns på google, så jag lånade ett lyckat foto av dig härifrån, hoppas det är okej! |
Eftersom det finns ganska mycket osäkerheter i luften än (Jag kanske ångrar mig, jag kanske får B-papper, vad som helst kan hända) har jag inte berättat det åt supermånga än (eller så var tanken, men en lite smålullig kväll på pubbel spillde väl det åt halva sällskapet...). De som jag faktiskt pratat igenom det med är herr Pojkvän, herr Expojkvän (som är en god vän som dessutom har varma miliminnen), fröken Bästis, en mera avlägsen vän, och så föräldrarna för att de undrade över en lite märklig FB-status jag hade :P Tror att jag gör det officiellt först då/om jag får inryckningspappret.
Det var nu allt för idag :)
onsdag 11 september 2013
Bloggdiarré
Ursäkta uttrycket, men det finns alltid så mycket att skriva om i början... För att hålla koll ska jag försöka lista allt jag känner att jag vill ventilera:
Kan helt kort säga att jag idag sprang mitt livs första Coopertest, och att jag landade på knappa 2300 meter. Rätt otränat får det vara ett helt okej resultat, och så finns det helt enkelt plats för förbättring... ;)
- Träningspladder
- B-pappers-skräcken
- Velandet kring vapenslag, tjänstgöringsplats och -språk
- Motivationen bakom mitt beslut
- Bra länkar, såsom till Aamukampa och Drakan-dokumentären...
- Nervositetsfaktorer
Kan helt kort säga att jag idag sprang mitt livs första Coopertest, och att jag landade på knappa 2300 meter. Rätt otränat får det vara ett helt okej resultat, och så finns det helt enkelt plats för förbättring... ;)
You're in the blogosphere now.
Nåja, så kom jag mig äntligen för att starta upp denhär bloggen, för att hålla den här delen av mitt liv särskilt från resten (och för att jag inte delgjort mina militära planer för särskilt många än).
Presentation?
Jag är en halvvuxen finlandssvensk tös som här i slutet av sommaren 2013 kom mig för att nysta upp tanken på frivillig militärtjänstgöring för kvinnor, och fann mig vara mycket mer motiverad och intresserad än jag någonsin insett. Det som under tidigare år varit ett nyfiket intresse och en övergiven plan, kom att bli en faktisk framtidsdröm, och planen är att skicka in alla papper under vårvintern 2014, och förhoppningsvis kunna rycka in i kontingent II/14 (även om jag misstänker att det blir senare). Tjänstgöringsort och förband funderar jag ännu på, men jag har ju fram till januari på mig att fundera, så månne det inte klarnar. För stunden intresserar ELSO i Riihimäki, men även Dragsvik bara av praktiska orsaker. Mer om det nån annan gång.
Här tänkte jag ventilera mina tankar och planer, träningsfunderingar, frågor och sånt. Tjah. He va nu he. Är för trött för att skriva mer för stunden, och har i nerverna på att försöka få den här bloggen att se ut för nåt :P
Presentation?
Jag är en halvvuxen finlandssvensk tös som här i slutet av sommaren 2013 kom mig för att nysta upp tanken på frivillig militärtjänstgöring för kvinnor, och fann mig vara mycket mer motiverad och intresserad än jag någonsin insett. Det som under tidigare år varit ett nyfiket intresse och en övergiven plan, kom att bli en faktisk framtidsdröm, och planen är att skicka in alla papper under vårvintern 2014, och förhoppningsvis kunna rycka in i kontingent II/14 (även om jag misstänker att det blir senare). Tjänstgöringsort och förband funderar jag ännu på, men jag har ju fram till januari på mig att fundera, så månne det inte klarnar. För stunden intresserar ELSO i Riihimäki, men även Dragsvik bara av praktiska orsaker. Mer om det nån annan gång.
Här tänkte jag ventilera mina tankar och planer, träningsfunderingar, frågor och sånt. Tjah. He va nu he. Är för trött för att skriva mer för stunden, och har i nerverna på att försöka få den här bloggen att se ut för nåt :P
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)