onsdag 31 december 2014

187

187 dagar kvar. Om en vecka eller så rycker I/15 in, och efter det är det min kontingents tur, efter ett halvår ungefär. Hjelp. Jag missade helt STJ 200, och vad gäller träningen så har jag inte hållit nån kuri på mig alls. De senaste snart två månaderna har gått åt till studier och en sjuhelvetes förälskelse, och även om jag mått bra och hittat livsbalans så är min träning inte ens i närheten av var jag hade hoppats på att den skulle vara vid den här tiden...

Jag fick videon som gjordes på kursen jag var på också. Den kom som två DVD-skivor, och jag syns på en par ställen, som tur inte mer än så :) Jag syns i början lite, och sen kan man hitta mig i leden då vi marscherar, om man vet var man ska söka. Videon är på över en timme, och på ett ställe under andra halvan står min grupp och pratar, och där syns jag lite...

(Screenshot från filmen)
Kanske man borde säga nåt om det gångna året också...
Förändringar är väl nog det ord som sammanfattar det bäst. Eller kanske acceptans. Kämpaglöd. Ångest och/eller tårar har nog också varit ett återkommande tema. Vänner. Kärlek. Hem.
Må det kommande året bära med sig lika mycket nya erfarenheter, och låt mig orka ända fram, och igenom :)

måndag 15 december 2014

STJ närmar sig 1XX

Hummm, long time, no write. Such lazyness, many studies. Wow.

Nåjåå, det var väl aldrig meningen att det här skulle vara en vardagsblogg heller, och det har inte hänt särdeles mycket militär-relaterat i mitt liv. Jag har gått och skaffat mig dålig korsrygg, så träningen (och jag) har lidit en del, och filmen från kursen jag var på borde vara klar och ploppa ner i min postlåda snart. Dessutom ska jag intervjua en tjej som deltog i kursen samtidigt med mig för unis studenttidning, det ska bli en rolig artikel att skriva..!

Sedan har jag börjat tänka sånadär "Jamen, vill jag nu ändå..?"-tankar... Det är ju nog en himla lång tid. Och plötsligt finns det åter saker och människor i min vardag som jag egentligen inte skulle vilja vara så länge utan. Men ännu har jag ju 200 dagar på mig före dagen D infinner sig, och jag hinner tänka många tankar före det.