Dit for två månader, bara sådär. Jag hade glömt bort den här bloggen lite, tills Ankka hörde av sig och undrade ifall jag ville ställa upp på intervju för x3m. Nå, vem är nu jag att säga nej till sånt, men det känns ju lite fånigt att jag plötsligt fick en massa läsare till en blogg som halvdött...
Jag drömde att jag var tillbaka i tjänst igår. Eller, jag drömde att jag drömde det. På något vis, med drömmars logik, var jag på "besök", och brigaden där vi var låg typ ute på landet eller nåt. De enda detaljer jag minns är att vi stod samlade, och att jag såg en massa tjejer som jag trodde var Pensar (en f.d. stugkamrat), men som senare visade sig vara någon annan, och alla var jättehårt sminkade. Analyze this, Freud? Jag minns också att jag fick förbi körkompisar i militäruniform. Och att jag av nån orsak satt på nån sergeants axlar?
Sedan var grejen att jag under mitt "besök" övervägde om jag skulle komma tillbaka. I drömmen hade jag joinat armén via nån genväg, och därför skulle jag därför kunna rycka in pånytt, den riktiga vägen. Och det var en riktig tankeplåga. Men sen vaknade jag - i drömmen alltså - och berättade åt någon om min dröm. Och så fortsatte jag överväga. Militären eller inte?
Då jag vaknade på riktigt var jag helt yr, och på något sätt lite besviken, för att jag visste att jag aldrig kommer kunna åka tillbaka. Vissa delar av mig har undrat om det vore möjligt, och skulle vilja ta reda på. Men det är den där delen av mig som vill hålla alla dörrar öppna, och som avskyr att välja bort saker. Jag VET ju, egentligen, att det inte alls var min grej. Jag valde ju att åka hem. Men nu, redan dryga 3 månader efter min inryckning, har jag hunnit glömma, och då minns jag de bra grejerna. Klart jag gör. Andan och rutinerna och mänskorna. Kanske vissa mer än andra.
Kanske det nu bara ska konstateras att det är lite som att göra slut med nån - man ger inte bara upp mänskan utan också den tilltänkta framtiden med den mänskan. Och jag gillade tanken av att ha gått militären mycket mer än vad jag gillade militären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar