Dägää

Oho, dit for nästan 3 veckor utan att jag skrivit ett ord :P Tänkte nyss säga att jag haft mycket att göra i det civila, men det vore dagens lögn.
Utgående från FB kan jag anta att folk börjat få veta sina utbildningar, och det här är en av dedär tillfällena då jag gärna hade varit på brigaden :) Att få höra vart man själv och ens kompanikamrater är påväg i framtiden. De har funnits, dedär stunderna, då jag tänkt "Men åh, varför for jag nu hem", men de är nog ytterst få i jämförelse med "Fan vad skönt att jag inte är där mera". Men ändå, jag är grymt nyfiken på att få höra vart folk hamnat..!

Jag har försökt bena ut varför jag riktigt for hem. för jag har snart fått frågan fler gånger än "varför ska du till milin???", vilket hann bli min minst gillade fråga under ett år eller så. Det mest övergripande svaret är väl att det inte var värt det. Att jag har bättre saker för mig här hemma. Men sen är det nog också att jag i grund och botten är en bekvämlighetsmänska, som vill kunna bestämma över mig själv mera än jag kunde där. Det var inte att folk ropade åt mig, utan det att jag inte fick ropa tillbaka. Det var inte springandet och svetten, utan det att jag inte själv fick bestämma när och om jag skulle kunna byta till en ny t-skjorta. Det var inte köandet och väntandet, utan det att jag inte fick göra något mera vettigt under tiden jag väntade.

Jag tror det som skiljde mig mest från de flesta andra där, är att jag hade ett bra alternativ som väntade på mig. De flesta andra där kom direkt från gymnasiet, och hade kanske inte ens kommit in på en skola än, eller fått nåt jobb. Jag däremot, visste precis vad som väntade mig: Jobb med trevliga kollegor, motiverande studier, en hägrande flytt tillsammans med pojkvännen, samt en mycket friare vardag. Och det är klart man jämför.
Visst känns det stundvis jäkligt knäppt att jag såg så fram emot det, i nästan TVÅ ÅR, och så stannade jag bara en månad. Men då är det så, och på ett vis är jag lite stolt över att jag "klarade av" att komma hem. Att göra det valet. Och nu har jag ju en massa saker som jag faktiskt KAN göra, det kommande året, som jag hade förberett mig på att jag inte skulle kunna göra :)

*Håller tummarna för att alla i stuga Vasa och Taipale kommer dit de vill*