Cooper-progress

Jag sprang mitt livs första coopertest i höstas, i Danmark, en tid efter att jag insett att jag tänkte söka in till militären. Det var i september, och då landade jag på ganska skapliga 2300 meter. Jag har en tid tänkt att jag borde testa igen, och nu här på morgonen kom jag mig iväg till Brändöplan för att se var jag ligger. TJO, 200 meter längre och rediga 2500 meter! Awesome! :D Och då tycker jag ju egentligen inte att jag tränat löpning. Men kanske syreupptagningsförmågan blivit bättre av att jag allmänt rör på mig mer, och säkerligen (förhoppningsvis?) har lite bättre muskelkondis idag än för ett halvår sedan. Oavsett, superroligt att märka framsteg! Det är inte något som sker ofta då det kommer till mig och träning :)

(Källa: Puolustusvoimien kuntotestaajan käsikirja. Det här är enligt "Sotilasnaiset ikäluokittain". Går man enligt siviilinaiset vore jag redan uppe i kiitettävä ^^)

Med 2500 meter har jag precis nått över gränsen från tyydyttävä till hyvä enligt min ålders- och könsgrupp. Heja! Medelhastigheten är då 12,5 km/h. Om jag nu ska våga drömma, och sätta upp lite peppmål, så vore det ju nog himla trevligt ifall jag kunde vara uppe i kiitettävä-gruppen innan jag rycker in, vilket skulle kräva ett resultat på 2700 meter. Det är väl inte helt otänkbart att jag ska kunna nå inom ett drygt år, är det? Jag tycker inte det! Och löpning är ju en grej som är lätt att träna, och något säger mig att jag kommer behöva make-a up for en del sämre resultat vad gäller konditionen :P

Nån dag här ska jag nog ta och mäta var jag ligger i situps, jämfotahopp och (Argh) armhävningar. But it is not this day!