Tvåveckorstvivel

15 dagar. Om två veckor sitter jag på tåget hem från ett bröllop i Hesa, för att sedan väl hemma packa väskan, flytta katter och få panikattacker över livsval... :P
Riktigt seriöst så börjar jag bli jättenervös, och inte bara på ett bra sätt. Varenda gång min torra hy act:ar up nu så kan jag inte låta bli att tänka på om jag kommer överleva läkargranskningarna. Jag håller på att vänja mig av med mina antidepressiva, dels för att jag inte mår dåligt på det viset mer, och delvis för att jag inte skulle vilja behöva säga att jag går på psykofarmaka åt nån på brigaden. Hittills går det bra, men vad händer om det plötsligt inte gör det och jag inte har nåt säkerhetsnät? Och vad sen med maten, vad händer om tankarna kör ihop helt och hållet då jag inte själv kan bestämma vad jag ska äta och när jag ska äta och hur mycket jag ska äta, och allt bara skiter sig? För att inte tala om att jag fortfarande inte har gjort en enda korrekt från-tårna-armhävning i mitt liv, och kollektiv bestraffning inte lär vara ovanligt i det militära. Bläää, då det finns så många saker att oroa sig över. Men nå, det går ju ändå som det går, och rätt som det är kommer jag hem före faneden ändå.

För övrigt har jag äntligen kommit mig för att ladda ner Zombies, run-appen, och det är så jäkla roligt och motiverande! Igår gick jag och H på en kvällspromenad på 50 minuter, och här på förmiddagen spelade jag 2 missions och kom upp i 65 minuter jogg och promenad. Och jag skulle vilja fara ut och gå igen ^^