Idag, kanske på sina sätt sämsta dagen hittills. Jag sov inte länge men var ändå förvånansvärt pigg. Det ösregnade då vi framryckte i galoppskogen. Jag hade inte en torr kubikcentimeter på mina M05-or, och min blåmärkessamling har utökats ordentligt.
Hajoa gjorde jag dock ordentligt först i stugan, då lade jag mig raklång på golvet och tjöt, för att den där satans rinkkan inte ville samarbeta och jag var tvungen att hoppa ur formation för att få fason på den.
...och sen kunde jag inte sluta gråta. Jag började pånytt då vår stugförman undrade hur jag hade det. Sedan kunde jag inte hålla det inne i formationen till maten, vilket ledde till att vår plutonchef kom och checkade att jag var ok, plus att jag sattes i skild formation för att ha "yrat med huvudet" (av nån helt annan, märk väl). Sen pånytt och pånytt i skild formation, matkön och matbordet, tårarna bara forsade ner för ansiktet, och allting helt utan orsak. I och med detta kom nu min stugförman och undrade om jag var okej, och tyckte att jag ska prata med plutonchefen ikväll. Jag undrade varför, och hon tyckte att han var orolig för mig. Ååååh. Ännu fler genanta sätt att utmärka mig på. Jag har ju inget svar att komma med heller.
Nåja. Utan desto längre utläggning så överlevde jag övernattningsövningen. Imorgon blir det välbehövlig loma. Jag ska sjunga och bada bastu tills jag glömt mina sorger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar